ÅSIKT

Moderaterna har blivit maktgalna

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I går skrev Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten en besynnerlig debattartikel i Dagens Nyheter.

Artikeln innehöll en god nyhet: efter hård och berättigad kritik från så gott som samtliga övriga riksdagspartier, såväl som Europarådet, kommer Moderaterna framöver att redovisa alla bidrag från privatpersoner på över 20 000 kronor.
 

För tre år sedan avslöjade TV?4 att Moderaterna fått 80 miljoner kronor i hemliga bidrag. Därför är det bra att partiet nu gör en pudel.

Väljarna har rätt att veta vem som finansierar Moderaternas verksamhet.

I artikeln försöker Arkelsten sedan trolla bort Moderaternas tidigare pinsamma hållning och flytta fokus någon annanstans. Det skulle bara vara fånigt om inte argumentationen var så obehaglig.

Politisk opinionsbildning sker på vitt skilda sätt. Högern har ett stort nätverk av stiftelser, intresse­organisationer, tankesmedjor och delar av näringslivet som stöttar dem med pengar och argument, men där insynen är obefintlig. Exempelvis drev Villaägarna i val­rörelsen en kampanj till stöd för alliansen.

Enligt tidningen Resumé kostade kampanjen upp till åtta miljoner kronor, vilket är nästan i nivå med Vänsterpartiets hela valbudget.

Men det är inte detta Arkelsten vill diskutera. ­I stället försöker hon misstänkliggöra fackligt förtroendevalda som delar ut flygblad eller

arbetar politiskt. Här behövs regler, tycker Arkelsten.

I Sverige råder föreningsfrihet, en rättighet reglerad i grundlagen.

Tanken är att människor själva ska få välja om, hur och var de ska organisera sig, och i vilket syfte. Detta är en rättighet som Moderaterna i andra sammanhang värnar om.

Det struntar moderaterna blankt i. Det är det som är obehagligt. Ett parti som har ambitioner att vara statsbärande ska inte ge sig på människors fri- och rättigheter för att stärka det egna partiets maktbas. Detta är en princip Moderaterna tidigare varit anhängare av, och kriti­serat Socialdemokraterna för att bryta mot.
 

I höstas avslöjades att Sofia Arkelsten, som då var partiets miljöpolitiska talesperson, låtit sig bjudas på en lyxresa till Sydfrankrike av oljebolaget Shell.

Efter resan nämnde hon Shell 13 gånger på sin blogg, och berömde deras miljöarbete i riksdagen.

Att Sofia Arkelsten inte är världens mest omdömesgilla person, och att hon har problem med gränsdragningen mellan rätt och fel, visste vi därför sedan tidigare.

Men att Moderaterna har blivit så maktgalna att man är beredda att åsidosätta viktiga principer för att gynna det egna partiets ekonomiska intressen, det var faktiskt något nytt.