Pingvin som överraskar

Håkan Juholt klev fram på scenen bredvid den begravningsklädda Berit Andnor. Sken som en sol, röda knappar i skjortan. Drog ett par rätt dåliga skämt om sin mustasch. Plötsligt skrattade hela rummet.

Med Håkan Juholt hittade Social­demokraterna tillbaka till glädjen igen. Det är viktigt, och räcker en bra bit. Till exempel bidrog det till ett bra valresultat i Örebro och Västra Götaland. Och han gör politiken begriplig – som när han frågade ”hur kan det komma sig att pingviner är bättre på att organisera ett solidariskt samhälle än vad Fredrik Reinfeldt är”.

Glädje är en bra drivkraft, men för att vinna val och bygga landet krävs bra politik, en smart strategi och ett starkt lag.

Regeringen ur fokus

Den strategi Håkan Juholt hittills presenterat låter inte så dum. Det handlar om att sluta fokusera på regeringen hela tiden. Hålla fast vid en egen dagordning, i Juholts fall de tre benen kunskapsdriven ekonomi, sociala investeringar och värdeburen tillväxt.

Söka konflikt i jämlikhetsfrågorna, och när det gäller skolan.

Man får hoppas att han nu följer den planen. Det är ingen akut brådska med att presentera politiken, men den måste vara genomarbetad när den väl kommer. Därför är det positivt att Socialdemokraterna nu organiserat om sitt arbete i riksdagen, med mer koncentrerade utredningsresurser. Förhoppningsvis pågår där arbetet att fylla målen om avskaffad barnfattigdom, kunskapslyft och genomsyn av skattepolitiken med konkret innehåll.

Uppfinner egna regler

Håkan Juholt verkar ha en fungerande politisk kompass, och framstår som en person som är beredd att slåss för det han tror på. Hans problem är inte bristande politisk vilja, utan snarare att han framstår som övertänd när han skjuter från höften, svajar om Libyen och skryter med att han fått 800 svar på en kontaktannons. Det lag han byggt känns oroande svagt, och har allt att bevisa. Höstbudgeten blir ett viktigt test för team Juholt.

Sedan valet 2006 har svensk politik skett enligt regler och logik som dikterats av firma Reinfeldt och Borg. Håkan Juholts stora styrka­ är att han inte spelar efter de reglerna, utan uppfinner egna. Det fungerar ibland, som när han under ett antal veckor gjorde barnfattigdomen till en stor fråga i debatten. Det går åt skogen ibland, som i Socialdemokraternas svajande om Libyen.

En sak kan man dock vara säker på: om Moderaterna får fortsätta sätta ramarna för den politiska diskussionen, då vinner de även nästa val. Det fina med Håkan Juholts plan är att han faktiskt har en chans att sätta stopp för det.