ÅSIKT

Fredrik Reinfeldt är nya Göran Persson

Lika som bär Persson ledsnade på politiken – och nu har Reinfeldt det tufft både på jobbet och hemma. Kommer han, till skillnad från Persson, att ta sig i kragen och finna nya visioner för sin politik, eller kommer även han att tröttna på allt. Reinfeldts sommartal hålls i morgon. OBS! Bilden är ett montage.
Foto: Montage: Fredrik Persson
Lika som bär Persson ledsnade på politiken – och nu har Reinfeldt det tufft både på jobbet och hemma. Kommer han, till skillnad från Persson, att ta sig i kragen och finna nya visioner för sin politik, eller kommer även han att tröttna på allt. Reinfeldts sommartal hålls i morgon. OBS! Bilden är ett montage.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det var sommar och två år kvar till valet när luften på allvar gick ur Göran Persson.

Han hade haft ont i höften länge, och äntligen fick han opereras. Men det fortsatte göra ont.

Operationen gjorde att Göran Persson missade valspurten till EU-valet. Det kanske var lika bra det. ”Valrörelsen är lika upphetsande som att kyssa sin syster”, sade Persson. Valresultatet blev uselt för Socialdemokraterna: 24,6 procent.

Anna Lindh hade mördats, Social­demokraterna hade förlorat folkomröstningen om euron och under våren hade Persson och Anitra Steen köpt en gård i Sörmland.

Persson gjorde sitt bästa för att ladda om till riksdagsvalet två år senare. Men det var inte roligt längre, och det märktes. Socialdemokraterna gick till val på att jobben kommer och på att vara bäst på att ta ansvar för Sverige. Och billigare tandvård.

Det Göran Persson hade glömt var att väljarna röstar på den som har bäst idéer för framtiden, inte den som tagit ansvar fram tills nu. Otacksamheten! Det var ju han som hade sanerat statsfinanserna, varit EU-ordförande och lanserat det gröna folkhemmet.

Valnatten den 17 september 2006 lyfte Fredrik Reinfeldt händerna mot taket på Moderaternas valvaka. Rösten brast lite. ”Mina vänner, svenska folket har röstat fram en alliansregering.”

Nu är det sex år senare, sommar och två år kvar till valet. Fredrik Reinfeldt är trött och tyngd, på det politiska och personliga planet.

Filippa har flyttat hem till Täby, och av alliansen, hans historiska projekt, finns inte mycket kvar. Lars Leijonborg är borta, och Maud Olofsson. I sitt Almedalstal skåpade Annie Lööf ut hela alliansprojektet, som hon tyckte misslyckats med såväl utanförskapet som välfärden och klimatet. ”Det saknas reformiver”, som hon uttryckte det.

Nu simmar Lööfs Näringsdepartement med delfiner, och hur Centerpartiet och Kristdemokraterna ska locka väljare i nästa val är ett mysterium

i klass med Bermudatriangeln.

De stora vallöftena från 2006 är genomförda. Jobbskatteavdragen är på plats, a-kassan och sjukförsäkringen kraftfullt försämrade.

En trött och ständigt förorättad statsminister planerar att gå till val på ansvar för ekonomin och på att jobbpolitiken visst har lyckats, fastän arbetslösheten är högre nu än när han blev vald. Känns det igen?

I morgon sommartalar Fredrik Reinfeldt i Gustavsberg utanför Stockholm. Det är själva startskottet på det politiska året, och om Reinfeldt har lärt sig läxan från Persson 2006 förstår han att han behöver en nytändning. En ny vision, en Allians 3.0.

Frågan är om Sveriges nya Göran Persson mäktar med det.