ÅSIKT

Griniga gubbar vinner inga val

SURGUBBE Tysklands svar på Stefan Löfven, Peer Steinbrück, tappar kvinnoröster inför tyska valet. Kanske är det för att han inte verkar tycka om kvinnor?
Foto: AP
SURGUBBE Tysklands svar på Stefan Löfven, Peer Steinbrück, tappar kvinnoröster inför tyska valet. Kanske är det för att han inte verkar tycka om kvinnor?
LEDARE

11 MARS 2013. Valet i Tyskland

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

BERLIN. Ett högerparti med enorma förtroendesiffror för hur de har hanterat ekonomin och krisen i Europa. Väljare som tvekar om vad som är viktigast: att klyftorna har blivit för stora, eller stabilitet. Sossar som vill bilda ­regering med Miljöpartiet och ett högerparti som ­håller på att utradera sin ­liberala puttefnask till samarbetspartner.

Det laddas för valkampanj i Tyskland och det är inte svårt att känna igen sig.

Angela Merkel är Anders Borg. Går det över huvud taget att rå på ett sådant ­förtroendemonster?

Den som ska försöka i Tysk­land heter Peer Steinbrück och är socialdemokratsiska SPD:s kansler­kandidat. Han har på ­pappret allt som krävs: ­kompetens, erfarenhet som före detta finansminister, högt förtroende när det ­gäller ekonomi.

Det finns bara två problem.

Steinbrück driver en ­pajasartad kampanj kantad av misstag.

Och kvinnorna tycker inte om honom.

Det senare är ärligt talat inte så konstigt. Han verkar ­nämligen inte tycka om dem heller.

Angela Merkel handlar sin mat själv i det lokala snabbköpet och liknar ­gärna Tysklands ekonomi vid en hushållsbudget. Peer Steinbrück säger att Merkel kan tacka en ”kvinnobonus” för sitt väljarstöd.

Sen blir Socialdemokraterna förvånade när de ­tappar kvinnoröster både till de gröna och till Merkels CDU.

SPD går till val på ett budskap om jämlikhet. Under Merkel har klyftorna ökat, och fattigdomen. Utbildningssystemet behöver ­lagas och arbetsvillkoren förbättras. Tyska social­demokrater vågar dessutom göra det som Socialdemokraterna i Sverige inte gör: säga att skolan behöver mer resurser, och att det kommer kräva att några måste betala lite mer i skatt.

Inget fel på de förslagen. De skulle vara bra för Tyskland, och för Europa.

Så vad är det för fel på kvinnorna, fattar de inte sitt eget bästa?

Nej, tydligen inte.

Det är visserligen inget nytt med vänsterpartier som ­säger sig kämpa för allas rätt, men ändå tycker att det är okej att budskapet framförs av vita, medelålders män.

Men man tycker att ­polletten borde trilla ner snart.

Den svenska socialdemokratins smala lycka är nog att kvinnorna aldrig gett upp om partiet. Att de har tvingat fram politiska förslag om barnomsorg, föräldraförsäkring, bra förlossningsvård och varannan damernas. Det är tack vare det kvinnorna har fortsatt att rösta på ­Socialdemo­kraterna.

Nu står dock jämställdheten och stampar, även i Sverige.

I den ­yttersta toppen i politiken finns ­nästan bara män. Vår tids viktiga ­reformer för ­ekonomi och jämställdhet – som ­delad föräldraförsäkring och rätt till heltid – avfärdas som orealistiska.

Socialdemokraterna har som mål att vara framtidspartiet, de säger sig vilja nå nya väljargrupper. Det går, men då måste lära sig av SPD i Tyskland och göra tvärtom.

Det är inte bara innehållet i politiken som är viktigt. Det är också vem som får vara med att forma den, vilka som får föra fram den, och hur det sägs.

Förra veckan blev enligt Aftonbladet tre nya kandidater till Socialdemokraternas verkställande utskott klara. Två av dem, de som verkar ligga bäst till, är vita medelålders män.

I ett Sverige med 1,8 miljoner personer som antingen är födda utomlands eller har två föräldrar som är det är Socialdemokraternas partiledning etniskt rensad. ­Ingen är under 40 år.

I Tyskland kommer SPD troligen att förlora i september, och gör de det är det sannolikt för att kvinnorna valde Merkel.

Är svenska social­demokrater smarta, så tar de sina egna löften om förnyelse på ­allvar.

Det är en ren överlevnadsfråga.