Krönika

Karin Pettersson

Ledare

Bye bye Reinfeldt

Fredrik Reinfeldt slutar som partiordförande för Moderaterna efter elva år på posten.
Fredrik Reinfeldt slutar som partiordförande för Moderaterna efter elva år på posten.Foto: STEFAN JERREVÅNG

Det är över.

Fredrik Reinfeldt blev historisk. Tillsammans med ­Anders Borg byggde han de Nya Moderaterna och var en av grundarna av Alliansen. Han styrde landet i åtta år, men till slut tröttnade sven­ska folket på skattesänkningar, skol­haveri och brister i välfärden.

Kanske går det att fast­ställa ett datum när det var kört för Alliansen: den 3 ­december 2013. Det var dagen för Pisachocken, den internationella undersökning som visade att kunskapsresultaten i svenska skolor rasade.

De nya Moderaterna handlade i grund och botten om att få svenska folket att tro att de kunde få både ­moderata skatte­sänkningar och social­demokratisk ­välfärd.

Fredrik Reinfeldt sänkte skatten med över 140 miljarder. Men väljarna slutade aldrig älska välfärdsstaten, och när de förstod att ekvationen inte gick ihop gick luften ur Moderaterna.

Pisachocken blev det ­yttersta beviset för Reinfeldts misslyckande, och det kom efter en längre period av diskussioner om problem i den svenska skolan, sjuk- och äldre­vården.

I går, efter ett katastrofval för Moderaterna, gav Fredrik Reinfeldt besked om att han lämnar in sin avskedsan­sökan som statsminister. Nästa år avgår han som parti­ledare.

Han höll ett värdigt ­avskedstal som markerade ­slutet på en politisk era.

I talet hyllade Fredrik Reinfeldt sin politiske parhäst ­Anders Borg, och sa att han är stolt över att ha stått upp för ett öppet Sverige. Det ­senare gör honom unik i ­Europa och är något han förtjänar respekt för. Samtidigt lämnar Fredrik Reinfeldt ­efter sig ett politiskt landskap där Sverigedemokraterna har 13 procent av rösterna.

Det är en del av hans politiska arv och något som ­Stefan Löfven nu tvingas hantera.

Fredrik Reinfeldt lämnar efter sig ett starkt land, men också ett Sverige med ökad otrygghet och en stor skuld till kommande generationer. Alliansen har inte gjort de nödvändiga investeringarna i utbildning, infrastruktur och bostäder som Sverige ­hade behövt.

De första fyra åren regerade Reinfeldt utifrån en styrkeposition i riksdagen. Den senaste mandatperioden har han successivt försvagats ­politiskt.

Förändra er eller dö, sa han till den Moderata partistämman 2007. Men Reinfeldt slutade att följa sitt eget recept. I denna valrörelse har både Moderaterna och Alliansen stått utan nya ­idéer, och bakom Fredrik Reinfeldt ekar det nu ganska tomt på starka efterträdarkandidater.

I dag börjar ett nytt kapitel i svensk politisk historia. Alliansens tid är över och Sverige kommer få en socialdemokratiskt ledd regering. Landets nye stats­minister kommer att heta Stefan Löfven.

Det inger hopp. ­Sverige ­behöver nya ­visioner, och ny politik. ­Socialdemokraterna har gjort en mycket lång resa. För bara ett par år sedan var partiet i stort sett uträknat.

Stefan Löfven har nu en ­period av sonderingar och samtal om hur en rödgrön ­regering skulle kunna se ut framför sig. Löfven är en ­erkänt skicklig förhandlare, och det är kunskaper som kommer att behövas. I natt gav han klokt nog inga skarpa besked utan fortsatte ­hålla ­alla dörrar öppna, även till partier på andra ­sidan av blockgränsen.

Det är nödvändigt.

Sverige måste nu skapa trygghet och framtidstro.

Då krävs riktigt politiskt ­ledarskap. Från Stefan ­Löfven, men också från andra partier. Alla måste inse allvaret i den ­rådande parla­men­tariska situa­tionen.

Gårdagens valresultat är en bild av ett splittrat ­Sverige.

Det är nu Stefan Löfvens uppgift att börja bygga ihop det igen.