Obama bryr sig inte om Europa

Fredrik Reinfeldt fick alltså i måndags träffa Barack Obama i en hel halvtimme. Vi kunde i svenska tidningar läsa hur herrarna kallat varandra ”Fredrik” och ”Barack” tills mötet fullständigt puttrade över av mysighet och de hade säkerligen borstat varandras hår ifall ”Fredrik” hade haft något. Heja Sverige!

Det är i dag ett år sedan Obama valdes till USA:s president och att få prata­ trettio minuter med en sådan är en stor framgång, Angela Merkel fick en kvart (Sverige–Tyskland 1–0). Gordon Brown fick i våras först nej och sedan ja till en kort pratstund under en promenad ­genom ett restaurangkök – en så kallad­ ”walk and talk”. Stackars Brown fick även som officiell present vid ett statsbesök en dvd-box vars skivor inte­ gick att spela i Storbritannien. Något som närmast kan liknas vid att få ett paket strumpor i födelsedagspresent av sin pojkvän. Ett tillfälle då man helt ­enkelt bör förstå att – he’s just not that into you.

Barack Obama har rötter i Kenya samt den amerikanska mellanvästern, hans barndom utspelar sig i Indonesien­ och på Hawaii. Presidenten personifierar den trend mot ett USA där allt fler saknar koppling till Europa. Globaliseringen flyttar makt söderut och österut. Kalla kriget är över. Obama vet att han måste vända sig till Kina gällande världsekonomin och till Ryssland gällande nedrustningen. Spelplatserna för stormakternas armbrytningar heter i dag inte Berlin, Wien, Warszawa eller något annat ur en John le Carré roman – snarast Kabul, Teheran och Peshawar.

Tankesmedjan European Council­ on Foreign Affairs konstaterar att där USA börjat anpassa sig klamrar sig ­Europa fortfarande fast vid idén att vi har en speciell relation med USA. Men vår ­säkerhet är inte längre beroende­ av amerikanerna på samma sätt och våra­ intressen sammanfaller inte. När ­Europas stater var och en för sig tävlar om USA:s gunst hamnar vi i situationer som att vi i dag har 30 000 soldater i Afghanistan men inget inflytande över strategin.

Henry Kissinger klagade på sin tid över att det inte fanns något telefonnummer att ringa om man ville prata­ med Europa. Ett sådant har vi skaffat oss. Men Barack Obama ringer inte om de centrala frågorna – han är helt enkelt inte särskilt intresserad.

Det är dags för Europa att gå vidare. Hitta en egen roll i en ny värld.