Globaliseringen är inte en konspiration mot S

  I J R R Tolkiens trilogi om härskarringen finns det palantírer – stenar som fungerar lite som kristallkulor och visar dig världen. Men de är förrädiska saker. ­Onda ting syns tydligare än allt det andra. Mordors arméer kan tyckas större än de är.

Det är inte så att det du ser inte är sant – men du kan lätt förlora ­proportionerna. Precis som i verkliga livet. ”Pessimism har aldrig vunnit ett slag” konstaterade Dwight D Eisenhower.

Den socialdemokratiska kriskommissionen presenterade i veckan sin 120­-sidiga rapport och delar av den har verkligen viktiga saker att säga. Om den svenska skolan, bristen på bostäder, investeringar i infrastruktur och om att Socialdemokraterna måste bli ett öppnare parti.

Samtidigt är det svårt att inte slås av den berättelse som envist kryper fram mellan raderna. Ofrivilligt säger den mer om partiets kris än det mesta som står i texten.

När rapportens omvärldsanalys ska lista konsekvenserna av den rådande samhällsutvecklingen tar den sats och släpper sedan fram en hel parad av elände: människor blir alltmer konsumtionsfixerade, likgiltiga för den sociala och ekologiska utmaningen, olyckliga, stressade, utslagna, segregerade, rädda, främlingsfientliga och utan tro på en demokrati som somnat in till tonerna av ett öronbedövande nyliberalt konsensus de senaste 30 åren. Detta är inte människors eget fel, utan en konsekvens av globaliseringen. Så är det. Vi är socialdemokrater – låt oss alla begå självmord!

Rapporten konstaterar att globaliseringen har inträffat (ungefär som om det hände i går) och målar upp en bild av en ensam socialdemokrati i ett litet isolerat land i Norden som försöker försvara sig mot tekniska och ekonomiska processer i en nästan oundviklig rörelse mot förfall.

Globaliseringen är först och främst något som hotar nationalstaten – inte något som i grunden förändrar människors liv.

Filosofen Isaiah Berlin skrev att politisk förmåga är en kapacitet att integrera mängder av information som ett enda mönster. Att sedan kunna se detta mönster som symptom på politiska möjligheter. Berlin skriver att den här förmågan kanske mest liknar vad världslitteraturens stora författare besitter – en instinktiv känsla av samtidens konsistens mellan fingrarna.

På nyårsdagen 1994, året när Social­demokraterna senast gick från opposition till att vinna val mot en borgerlig ­regering, var det totala antalet webbsidor på internet 623 stycken. I hela världen.

I dag har alla som är över femton år levt genom it-bubbla, it-krasch, Facebook, Twitter, bloggar, fildelningskonflikter, folks oro över att den nya tekniken kan vändas mot dem i ökad övervakning, internetdating, Wikipedia, privata bröllopsfilmer på Youtube, cybersex, Wikileaks, nätmobbning, Google, iranska revolutioner över Twitter, skattedeklaration via sms – att kunna komma i kontakt med vemsomhelst, närsomhelst, hyperlänkad, uppkopplad och ständigt i den komplexa kollektiva informations­karusell som gjort världen alltid när­varande nästan var vi än är.

När Socialdemokraternas kriskommission ska analysera samtiden är detta perspektiv lika frånvarande som ordet ”väljare”.

Två stora industriella transformationer har skett de senaste hundra åren. Den första när man uppfann massproduktionen: Henry Ford och det löpande bandet. Den andra när den flexibla produktionen kom till med Toyota. Vi är nu inne i en tredje – interaktiv teknologi revolutionerar producent- och konsumentbeteenden i ekonomin. Den som vill bedriva tillväxt och näringspolitik borde vara intresserad av detta. Precis som den som vill kunna forma Sveriges framtid bör vara intresserad av att en hel ungdomsgeneration har definierats politiskt av FRA-frågan. Inte av sitt förhållningssätt till budgetnedskärningarna på 90-talet eller Kjell Olof Feldts avreglering av kreditmarknaden.

Det är inte så att de processer som kriskommissionens omvärldsanalys pekar ut inte pågår. Ökade klyftor, segregering, rädsla, miljöförstöring, stress, utslagning, mörkret faller, jobben försvinner – baby it’s cold outside. Det är en fråga om perspektiv.

När den skrämmande delen av bilden dyker upp, är det lätt att tro att den är själva helheten. Mordors arméer kan tyckas större än de är.

Att de senaste 30 årens samhällsutveckling har varit en enda lång konspiration mot allt vad socialdemokratin står för är en förrädisk berättelse att krypa ihop i. Om hela samhällsutvecklingen är ute efter socialdemokratin, måste socialdemokratin vara alldeles förfärligt viktig. Och då behöver socialdemokratin ­inte intressera sig för något annat än sig själv.

Det är därför som optimism är så grundläggande.