ÅSIKT

Leve brudparet – ner med monarkin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

20 JUNI 2010. ”Monarki är en arbetsintensiv industri” konstaterade den legendariske brittiske premiärministern Harold Wilson. Just hur arbetsintensiv kunde vi studera i går. Hästar och vagnar, utländska diktatorer och barnkörer, glittrande tiaror och blonda småpojkar i sjömanskostym.

Kronprinsessans bröllop fyrades av till en kostnad av 20 miljoner kronor. Storkyrkans silveraltare hade putsats med tops, 2?000 poliser bevakade, klänningen var handsydd, släpet fem meter och även i vanliga fall har hovet 200 anställda.

Trots allt detta kunde ingen undgå att se det enda som betydde något – två människor som älskar varandra. Daniel gråter, Victoria strålar och det spelar ingen roll att allt annat är teater.

Fjäsk, tassande, kommers, hyckleri, för stora juveler, för jämna solbrännor och gäster som överhuvudtaget inte känner brudparet men som jublar ändå. Trots att brudparet inte har någon egen tillvaro att bygga upp utan ska flyttas till ett skattefinansierat skyddat boende i Hagaparken för att reproducera sig och så var det med det.

Alla människor drömmer om kärlek. Vi vill alla hitta den person som man bara måste veckla benen om för att kunna somna och tankarna kring när man är orolig. Få av oss tror att det kommer ske på bekostnad av att behöva få ansiktet upptryckt på ett frimärke, bli livegen på livstid i ett statligt finansierat familjeföretag i PR- branschen eller få en specialupplaga av lila Delicato mazariner tillverkad till sin ära. I den bemärkelsen är det bara att beklaga Daniel Westling.

En halv miljon människor följde gårdagens bröllop, detta i ett land där stödet för monarkin har störtdykt de senaste femton åren. Från 70 procent till 46. Att människor trots detta är så pass intresserade av Victoria och Daniel beror antagligen på att det just är Victoria och Daniel. Killen från Ockelbo träffar prinsessan på gymmet. Hans kungliga höghet prins Daniel. Det är onekligen en bra saga. Men det finns bättre.

Det var en gång en man som gick in i ett bås och satte ett kryss på ett papper utan att bli skjuten. Det var en gång en sal där någon ropade ”votering är begärd och ska verkställas”. Det var en gång ett protokoll som behövde justeras så att medborgarna skulle kunna läsa det nästa dag.

Det var en gång en tidning som fick kritisera ett lagförslag. Det var en gång en grupp kvinnor som misshandlades och tvångsmatades av den amerikanska staten för att de drömde om rösträtt för kvinnor – och som slutligen vann. Det var en gång en journalist som inte fängslades.

Det var en gång en indisk man som besegrade det brittiska imperiet. Det var en gång en idé om att vi inte skulle niga utan se varann i ögonen. Det var en gång 11 000 män som dog på stränderna i Normandie. Det var en gång en lustigkurre som fick dra ett dåligt skämt om kungen.

Det var en gång en kvinna som fyllde 65 år i går och som sitter fängslad i sitt hem eftersom hon är motståndare till militärdiktaturen i Burma. Det var en gång en tanke om att vi inte är herrar och undersåtar.

Det var en gång ett land där vi bestämde att den politiska makten inte skulle ligga i ett fåtal händer. Att makt är något man förtjänar och inget man föds till. Det var en gång en dröm om ett samhälle som inte byggde på fjäsk och rädsla. Det var en gång en prinsessa som sa ”åt helvete med alltihopa, jag är för bra för det här!”

Demokrati är inte en uppsättning formella rättigheter att rabbla, eller ett ställe där du kan hänga din hatt. Demokrati är något att göra. Demokrati är en människosyn. Den politiska funktionen av kungahuset är en särskildhet som ligger i generna. Blodsmystik är hela poängen. På köpet kommer fjäsk, tassande, hovnigningar, konstiga hattar, hyckleri och hierarkier.

En demokratiskt vald statschef skulle ge en mer rättvis bild av Sverige. Victoria Bernadotte skulle kunna ställa upp i ett presidentval. Daniel Westling skulle kunna bli hennes kampanjchef – eller vara pappaledig med barnen.

Symboler är viktiga och sagor är viktiga. Vi lever i en demokrati. Det är den vackraste sagan av dem alla.

Leve brudparet! Ner med monarkin!