ÅSIKT

Feminist, javisst – men bara ibland

genustänk?
genustänk?
LEDARE

10 APRIL 2011. Sänkta ingångslöner

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

När han fick sina två tvillingflickor förstod han det där med blått och rosa. ­Finansminister Anders Borg gillar att berätta den historien. Att vara söt och bli prinsessa var påbjudet för döttrarna, att vara söt och bli prinsessa hade aldrig ­varit påbjudet för den blivande finans­ministern. Tvärtom. Vad var det här?

Anders Borg blev feminist. Han hade sett en inskränkning av människors frihet som inte verkade vara införd av ­Socialdemokraterna. Och det förändrade honom. I intervjuer berättade han om hur han läste Simone De Beauvoirs ”Det andra könet”.

I förra veckan var Anders Borg på ett seminarium om svensk arbetsmarknad. Ingångslönerna i kommunerna är för ­höga deklarerade finansministern utan en tanke på blått och rosa. Lönerna är för höga inom hotell- och restaurang samt inom handeln också tillade han. Borg lyckades därmed peka ut i princip samtliga kvinnodominerade branscher som drabbade av ”för höga löner”. Runt 65 procent av Hotell- och restaurang­fackets medlemmar är kvinnor, för Handels är siffran 70 och i Kommunal är bara var femte medlem man. Där lönerna är lägst – där finns också flest kvinnor.

16 070 kronor i månaden är ingångs­lönen för ett vårdbiträde. För mycket, ­tycker alltså finansministern. De med ­mycket pengar ska få mer pengar, de med lite pengar ska få sänkt lön. Det måste löna sig att arbeta. Sänker man lönen kan fler lågutbildade få jobb tror Borg, kurvan i den ekonomiska modellen skiftar neråt. Konsekvenserna spolas upp i periferin.

Enligt SCB kommer det inom 20 år att fattas 130 000 utbildade människor inom vården, vägen till att rekrytera en ny ­generation är knappast att erbjuda dem ännu sämre betalt. Vem ska hålla Anders Borg i handen när han blir gammal? ­Finansministern tänkte inte på det. ­Finansministern tänkte inte heller på ­sina döttrar. Det är inte de som kommer ta vårdjobben efter att pappa har sänkt ­lönerna. Men det handlar faktiskt ändå om dem.

Värdelös, misslyckad, tjock och ful, skriver svenska skolflickor om sig själva när vi ber dem att svara på enkäter. ”Jag har inga delar på min kropp som jag ­hatar” säger skådespelerskan Kate ­Winslet. Nyheten kablas ut som stor svart rubrik: en kvinna som alltså inte hatar en enda del av sin kropp. Stoppa pressarna! Unga kvinnor i krig med sitt utseende och sina inre liv. Överallt. Även i det jämställda småföretag som nymoderaterna kallar ­familj. Filippa lagar mat och Fredrik ­diskar.
 

Huden är kroppens kanske enklaste ­organ. Rent fysiologiskt. Huden är samtidigt den slutgiltiga gränsen mellan en människa och hennes omvärld. Genom att modifiera den går det att utöva någon form av kontroll – över relationen ­mellan den egna kroppen och resten av världen. Allt fler svenska flickor skär sig. Man förstör det som ligger närmast till hands. Det som känns naturligt, det som just då verkar vara av minst värde. För mannen brukar det vara omvärlden. För kvinnan brukar det vara den egna kroppen. ­Svenska Dagbladet rapporterar hur unga kvinnor missbrukar receptfria värk­tabletter. När hon känner sig misslyckad, när hon känner sig ful. Varje dag. ­Ibland för att ta livet av sig. Eller mot stress. Flickor presterar bättre i skolan än ­pojkar – men mår mycket sämre. En hel generation kvinnor verkar ha tolkat de käcka utropen om att du kan bli vadsomhelst, till att du måste vara allt. ­Annars är du värdelös. Och kvinnor har nära dubbelt så hög långtidssjuk­frånvaro som män.
 

Betty Friedans “Den feminina mystiken” startade den feministiska revolutionen i västvärlden på 60-talet. Friedan skrev om ”problemet som inte har något namn”. Hur bilden av att livet handlade om att fånga en man, behålla en man, skaffa barn och strunta i sina egna behov långsamt åt kvinnor inifrån. Femtio år och tusentals segrar därefter verkar vi ha stött på ett nytt ”problem som inte har något namn” men med samma orsak: att ­kvinnorollen alltid definieras till precis det som mannen behöver för att hans samhälle ska gå ihop.

Vi säger att kvinnors kroppar inte är ­värdelösa men vi tvingar dem att bevisa sitt värde varje dag: Ser du inte ut såhär har du ingen rätt att vara. Den strukturen verkar Anders Borg kunna se.

Vi säger att det arbete som kvinnors kroppar utför inte är värdelöst men överallt värderas det mindre än mannens ­arbete. Den strukturen verkar däremot inte finnas i Borgs värld. Trots att alla kvinnor präglas av den. Även de som ­aldrig kommer vara i närheten av att ta de underbetalda vårdjobben. Även de som röstar på Moderaterna. De vet ändå vad samhället värderar: och det är inte kvinnors kroppar och det arbete de förväntas utföra.

Anders Borg vill inte sänka kvinnors löner för att han vill sänka kvinnors ­löner. Anders Borg vill sänka kvinnors löner för att det är vad som kallas rationalitet i de ekonomiska modeller som han tror på. Modeller som påbjuder att någon ska ­vara söt och bli vårdbiträde, för att någon annan ska kunna bli finans­minister och säga att det bara är en slump:

Att just de löner han vill sänka råkar ­finnas precis i de branscher där det finns flest kvinnor.