ÅSIKT

Den värsta platsen på jorden för kvinnor

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

48 kvinnor i timmen våldtas varje dag i östra Kongo enligt en studie från The American Journal of Public Health. Det är 26 gånger fler än

de 16 000 våldtäker om året som FN tidigare uppskattade skedde i vad som har kallats den värsta platsen på jorden för kvinnor. Världen har

vetat sedan 2002. Då kom de första internationella rapporterna om våldtäkterna.

Det är tio år sedan.

Ett fredsavtal undertecknades i januari 2008, men en fred som bara gäller halva befolkningen är ingen fred.  Det fanns inga kvinnor med

vid förhandlingsbordet och de systematiska våldtäkterna sågs inte som en prioriterad säkerhetsfråga. Ordet ”kvinnor” nämns vid ett tillfälle

i dokumentet. Våldtäkt? Det omnämns överhuvudtaget inte.

I Kongo används det sexuella våldet som ett verktyg i ett krig som i sin tur är ett verktyg för profit. Striderna gäller kontroll över

gruvor och transporter till och från dessa. Beväpnade grupper från Kongo, Rwanda och Uganda finansierar sin verksamhet genom handel med

mineraler. Och de bryts i Kongo.

Coltan, som behövs för att tillverka mobiltelefoner och digitalkameror finns nästan bara i Kongo. Vår enorma efterfrågan på elektroniska

produkter är en del av vad som underblåser konflikten.

Det går att ändra på.

Om landet hade en fungerande regering hade mineralerna kunnat brytas på ett lagligt sätt. Om FN:s säkerhetsråd såg till att resolution 1820

implementerades hade sexualiserat våld i konflikter kunnat utgöra krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Om företag

som Apple, Nokia och Nintendo garanterade, och fick hjälp att garantera, att mineralerna de använder inte finansierar beväpnade

grupper. Om den kongolesiska statens kapacitet byggdes upp för att kunna arrestera och döma våldtäktsmän. Om den internationella

brottsmålsdomstolen väckte åtal mot de huvudsakliga förövarna till massvåldtäkterna. Då hade världen visat att kvinnors rättigheter är

mänskliga rättigheter.

Något man, i teorin, erkände 1993 i den så kallade Wiendeklarationen.

Det är på tiden att världen visar att den då menade allvar.

Kvinnor är också människor.