Aftonbladet
Dagens namn: Elof, Leif
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Polen får inte tumma på demokratin

Det som händer nu i Polen är en tillbakagång till det som var normalitet under kommunisttiden. Frågan är vad resten av Europa bör göra. Bilden visar protester utanför Lag och Rättvisas partiledares hem i december. Det som händer nu i Polen är en tillbakagång till det som var normalitet under kommunisttiden. Frågan är vad resten av Europa bör göra. Bilden visar protester utanför Lag och Rättvisas partiledares hem i december. Foto: TT

Det började tydligen med cyklister och vegetarianer. Den polske utrikesministern Witold Waszczykowski skulle förklara de nya polska medielagarna för den

tyska kvällstidningen Bild.

Ja, i Polen brukar nya regeringar placera sitt eget folk i toppen av statliga institutioner. Skillnaden denna gång har varit att det konservativa partiet Lag och Rättvisa har gått så långt.

Och så fort.

Efter sin valseger i oktober hade man inom loppet av några dagar tillsatt nya chefer för börs och underrättelsetjänst. Sedan gav man sig på den högsta domstolen. Och mellan jul och nyår: media.

Enligt Witold Waszczykowski var dock allt detta nödvändigt. Han förklarade att tidigare regeringar hade bedrivit en ”vänstervriden marxistisk

propagandakampanj”. En kampanj som ville blanda kulturer och raser och skapa en värld av cyklister och vegetarianer. En värld där man bara använder förnybar energi och bekämpar alla former av religion.

 

En sådan värld, och detta var naturligtvis underförstått, var inte förenlig med de polska värderingarna. Det borde till och med en tysk kvällstidning förstå.

En riktig polsk patriot äter korv, kör för fort i stor bil, ber till jungfru Maria (så att han inte kraschar bilen) och värmer sitt hus med kol.

Polsk kol.

Det vet väl alla. Slut på intervjun!

Det var också då i början av året som den Europeiska Unionen hade den begränsat begåvade idén att uttrycka sin oro för demokratin i Polen via en tysk politiker.

EU-kommissionens Günther Oettinger gick den tredje januari ut och hotade med att den polska rättsstaten kunde bli satt under EU-övervakning. Detta togs inte emot väl i Polen. Den milde kristdemokraten från Baden-Württemberg fann sig själv inom några timmar överallt i polsk media: iklädd nazistuniform.

Ja, Photoshop existerar även i Centraleuropa.

Inga påtryckningar, inga hot och inga ord ... särskilt inte från tyskar kommer få oss att ändra oss! dundrade Jaroslaw Kaczynski, partiledare för Lag och

Rättvisa.

Men förra veckan meddelade EU-kommissionen (via holländaren Frans Timmermans) att man trots allt drar i gång en preliminär granskning av de nya polska lagarna.

Debatten har sedan dess rasat i Bryssel.

Polen är nämligen inte Ungern. Victor Orbans attacker på demokratin i Ungern har länge varit en skam för EU. Ska detsamma nu ske i Polen? EU:s sjätte största ekonomi? Herrejösses!

Vad är det egentligen som håller på att hända?

2007 skrev Ivan Krastev en mycket uppmärksammad artikel i The Journal of Democracy. Antiliberala populistpartier hade poppat upp i östra Centraleuropa och det var uppenbart att det politiska konsensus som hade rått sedan 1989 höll på att ersättas av något annat.

Frågan var vad.

Var de nya demokratierna bara tillfälliga Weimarrepubliker som snart skulle glida tillbaka i auktoritet?

Nej, svarade Krastev.

Gatorna i Budapest och Warszawa var trots allt fyllda av shoppingglada konsumenter, inte paramilitära förband på jakt efter slutgiltiga lösningar.

I veckan publicerade forskarna James Dawson och Seán Hanley en artikel i samma tidskrift som följde upp Krastevs resonemang. Där konstaterar de att han i hög grad hade rätt även om ja, Ungern är ett undantag. Där finns det de facto paramilitära förband och ja, de går runt och skriker antisemitiska slagord.

Men resten av regionen har inte haft samma utveckling. Det liberala konsensuset i östra Centraleuropa kommer inte gå upp i rök, menar Dawson och Hanley.

Däremot finns det en risk för att många liberala och demokratiska principer kommer att gröpas ur.

 

Det liberala Centraleuropa som skapades efter 1989 var nämligen på många sätt ett elitprojekt.

Inte ett konsensus.

Det drevs av en liten grupp politiker, akademiker, tjänstemän och näringslivsföreträdare. Det byggdes framför allt utan annan samlande berättelse än tanken att man skulle orientera sin utrikespolitik mot USA och följa liberala ekonomiska recept.

Detta projekt behövde därför aldrig utmana de gamla bastioner av nationalism och konservatism som hade existerat i decennier.

Inom kyrkan eller i olika nationalistiska subkulturer.

Inte heller gav det sig på riktigt på de ekonomiska eliter som kommit ur kommunistårens korruption.

Eliter som fortfarande på många sätt fanns kvar.

Det är allt detta som nu har poppat upp.

Och forskarna har många poänger. Gällande Polen är det lätt att se Lag och Rättvisa som ett högerkonservativt parti, det är de också. Samtidigt måste man ha klart för sig att det som händer just nu lika mycket är en tillbakagång till vad som var normalitet under kommuniståren: Ja, självklart ska kulturministeriet bestämma vilka pjäser som spelas på Krakóws teatrar!

Frågan är vad resten av Europa bör göra. Många röster har den senaste veckan höjts för att man inte ska provocera polackerna i onödan. Och ja, att man inte ska skicka ut tyska kommissionärer borde vid det här laget vara uppenbart, men EU måste agera.

 

Tanken hos polackerna att vi måste få vara herrar i vårt eget hus är väldigt stark.

Och den har sina uppenbara historiska förklaringar.

Men samtidigt gäller det att vara oerhört tydlig gällande demokrati och rättssäkerhet.

Demokratiska grundprinciper kan inte få brytas mot så här lättvindigt i ett av EU:s viktigaste länder.

SENASTE NYTT

Ledare

Visa fler
Om Aftonbladet