ÅSIKT

Löfven måste sluta att hålla ”taliban-tal”

1 av 2 | Foto: Henrik Montgomery/TT
Statsminister Stefan Löfvens tystnad handlar inte om diplomatiska överväganden. Den handlar om att han helt enkelt inte har fattat vad det är för typ av land han besöker. Här i samspråk med kung Salman bin Abdul Aziz i Riyadh.
LEDARE

30 oktober

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Löfven i Saudiarabien

Tänk dig att du inte får gå till snabbköpet utan tillstånd. Tänk dig att du blöder efter en trafik-olycka men ambulansen vägrar ta dig till sjukhuset eftersom din manliga förmyndare först måste godkänna saken. Tänk dig att du är en läkare

i fyrtioårsåldern och varje gång du åker utomlands måste du fråga din tonårsson om lov. Tänk dig att du är lärare på en skola omgärdad av låsta metallgrindar och att du inte får gå hem förrän den manliga vakten släpper ut dig.

The New York Times publicerade i veckan vittnesmål från ett urval av 6 000 saudiska kvinnor. Detta är deras bild av livet som kvinna i Saudiarabien. 

Stefan Löfvens är en annan.

Under sitt kontroversiella besök i Saudiarabien träffade den svenske statsministern en äldre kvinna på ett företag i Riyadh. Hon sa att Saudiarabien var ett religiöst land och därför kommer det att ta tid att förändra situationen för kvinnor där: ”Om kvinnor här i Saudiarabien säger det, vem är jag då att säga att ni ska göra på ett annat sätt?” sa då Sveriges statsminister.

Att uttrycka sig så överslätande om Saudiarabien som företrädare för en feministisk regering är inte, som många kommentatorer uttryckte saken, ”problematiskt”.

Det är omöjligt.

Det här var samma resa där Stefan Löfven i en skruvad variant av Gudrun Schymans ”Talibantal” lade ut texten om att det minsann finns ”hinder” för kvinnor i Saudiarabien precis som det finns ”hinder” för kvinnor i Sverige. Kvinnor slutar arbeta även i Sverige, konstaterade statsminister. Vi har brister i vår äldreomsorg, Saudiarabien har ett system där kvinnor i praktiken är omyndiga. Vad är skillnaden? tycktes han mena. 

Från ”alla män är talibaner” till ”alla kvinnor lever under saudisk köns-

apartheid”.

Innan Stefan Löfven reste till Saudiarabien fanns en diskussion om hur mycket han borde kritisera regimen. Sverige borde inte förolämpa den saudiska kungafamiljen, hette det. Vad Stefan Löfvens uttalande tyder på är dock att statsministerns tystnad inte handlar om diplomatiska överväganden. Den handlar om att han helt enkelt inte har fattat vad det är för typ av land han besöker. Kvinnorna i Saudiarabien har färre rättigheter än vad de svarta hade i Sydafrika

under apartheidregimen. Och apartheid är apartheid. Även när det handlar om kön.

Socialdemokratin kan inte klappa sig själv på huvudet för hur Olof Palme tog ställning mot apartheidregimen i Sydafrika för att sedan åka på fjäskresa till Saudiarabien hand i hand med Marcus Wallenberg.

Marcus Wallenberg som var med på Stefan Löfvens resa är ordförande i försvarsmaterielkoncernen Saab. De levererar militära radarsystem till Saudiarabien. Organisationen Svenska freds fruktar därför att vapenaffärer var ett viktigt skäl till Stefan Löfvens utflykt.

En annan av de obesvarade frågorna runt resan handlar om i vilken skrubb man låste in Margot Wallström. Av utrikesministerns tidigare hårda kritik mot den saudiska regimen hördes inte ett knyst. Margot Wallström är uppenbart överkörd. I alla fall för tillfället.

Konflikten i regeringen mellan Stefan Löfven och Margot Wallström har blivit något av en parodi på sig själv. Men den är likväl en strid om socialdemokratins själ. Stefan Löfven symboliserar det grå, manliga, tillväxt-inriktade, traditionellt arbetarklass-dominerade sossepampandet som gillar att sitta ner med direktörerna

i Saltsjöbaden och dricka korporativistisk konjak. Margot Wallström symboliserar i sin tur det internationellt engagerade, feministiska världssamvetet som brinner för mänskliga rättigheter och gillar att åka till Afrika i stor sjal och sprida svensk jämställdhet med smått koloniala undertoner.

Konflikten mellan Löfven och Wallström är helt enkelt den episka striden mellan sossegubben och sossetanten! Varken Stefan Löfven eller Margot Wallström är naturligtvis så här endimensionella men de har blivit till arketyper i en större konflikt.

Det är naturligtvis viktigt, vilket Stefan Löfven brukar påpekar, att politiken samarbetar med näringslivet. Men det betyder inte att man måste göra socialdemokraterna till den politiska grenen av familjen Wallenberg! Och det borde Stefan Löfven förstå.

Den socialdemokratiska tradition som Löfven kommer ur betonar alltid vikten av kompromiss och det är naturligtvis viktigt. Men det finns gränser.  Det finns exempelvis ett läge i intressekonflikten mellan svenska näringslivsintressen och kvinnors rättigheter där man faktiskt upphör att vara feminist. En punkt när man helt enkelt inte kan hänga med Emma Watson i FN och snacka jämställdhet med någon större trovärdighet längre.

”Det är som att jag är fjättrad med handbojor. Samhället, lagboken, folket, ja alla är emot oss” skriver en 19-årig saudisk kvinna till The New York Times.

Det är just därför det är så viktigt att vi i omvärlden visar vad vi tycker om det system som håller henne och resten av de saudiska kvinnorna fångna.