Krönika

Katrine Marçal

ÅSIKT

S behöver tänka om – och nytt

LEDARE

11 december 2016

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Socialdemokraterna

Antagligen är det ingen som riktigt förstår vad som sker med världsekonomin just nu. ­Antagligen är det ingen som heller riktigt kan läsa de väljaropinioner som vrålar mot globalisering, ­invandring, öppenhet och frihandel detta omtumlande år. Men vrålar gör de.

Och man måste i alla fall försöka. I alla fall om man vill vara en relevant politisk rörelse. 

Svenska socialdemokrater vill väldigt gärna se Donald Trump som något specifikt amerikanskt. Donald Trump hade kunnat stoppas med svensk a-kassa, ­heter det i princip. När vänstern i västvärlden diskuterar att man måste tänka om kring globaliseringen lutar svenska sossar sig tillbaka. Ja, amerikanska ­arbetare lockas måhända av Donald Trumps protektionistiska lockrop, men det skulle inte hända i Sverige. I Sverige har vi nämligen den svenska modellen. Och den svenska modellen kan automatiskt hantera globaliseringen.

Låt oss bygga en svensk modell för ­hela världen!

På SSU-kurser har socialdemokrater fått lära sig att älska frihandel. Små öppna ekonomier som Sverige måste acceptera att jobben flyttar utomlands, stod det på blädderblocket på den ­socialdemokratiska kursgården Bommersvik. Och det har det fortsatt att ­göra i decennier. Det var en gång en ­a-kassa och en arbetsmarknadspolitik som såg till att de människor som blev arbetslösa när jobben försvann utomlands inte också blev ­fattiga. Med hjälp av den svenska modellen rustade man dem i stället för att kunna ta de nya och bättre jobb som kom med teknikutvecklingen. Politik ska skydda män­niskor, inte jobb! Trygga männi­skor vågar. Produktiviteten gick upp och man kunde höja lönerna. ­Varorna i butiken blev dessutom billigare av den globala konkurrensen och vanliga arbetare fick mer pengar kvar i plånboken när de handlade bilar och tv-apparater från Asien. Alla vann!

Hos statsminister Löfven sitter denna berättelse om frihandelns välsignelse

i ryggmärgen. Och egentligen är det inget fel med det. Själva principen att politiken måste ge människor trygghet så att de kan hantera förändring är rimlig. Problemet är när den stelnar till dogm. När den leder till att man automatiskt accepterar allt den globala ­kapitalismen hittar på.

I frihandelns namn.

Donald Trump vill riva upp handelsavtal och mer eller mindre starta handelskrig med Kina. Det kommer få ­katastrofala konsekvenser för vanliga människor. Det måste man vara tydlig med. Men det finns också skäl till att Trumps kritik av frihandelsavtal gick hem i valrörelsen. Det ligger nämligen en del i den. Socialdemokratin måste erkänna det.

Även i Sverige.

För det första handlar frihandels­avtal i dag inte längre riktigt om fri­handel. Tullarna är redan väldigt låga. Det vi envist fortsätter att kalla för frihandelsavtal handlar i huvudsak om globala investeringar. Om patentskydd, upphovsrätt, skydd av varumärken och finansiella tillgångar. Det är inget fel med det, problemet är när handelsavtalen skrivs alldeles för ensidigt utifrån företagens perspektiv. 

Stora handelsavtal som TTIP, det ­föreslagna avtalet mellan EU och USA, bygger på att amerikanska företag vill ha tillgång till den europeiska marknaden på sina egna villkor. Vad man diskuterar är inte så mycket tullar utan regleringar och vad företagen tycker är ”onödiga regler”.

EU:s miljö- och konsumentlagstiftning är exempelvis striktare än den amerikanska. EU förbjuder 1 200 olika substanser i kosmetika. USA förbjuder två. EU:s hårdare lagstiftning blir nu ett ”handelshinder” som man ska försöka få bort via mer eller mindre hemliga förhandlingar.

Resultatet blir ett handelsavtal som i slutändan kommer att leda till att ­företag och investerare får rätt att stämma regeringar för demokratiska beslut i särskilda företagsdomstolar.

Demokratin själv blir ett ”handelshinder”.

Det finns ingen anledning för svensk socialdemokrati att ropa ”ja, ja, hurra!” till detta med hänvisning till att man lärt sig på en SSU-kurs för tjugo år ­sedan att frihandel är bra.

Men det är mer eller mindre vad ­regeringen har gjort.

Är det egentligen så konstigt att främlingsfientliga populister som ­Marine Le Pen och Donald Trump kan plocka poäng på att globaliseringen främst gynnar de multinationella bolagen? Och vad har vänstern för skuld i att det har blivit så här?

Det är faktiskt dags att tänka om kring hela globaliseringen och på vems villkor den sker.

Vi kan inte längre acceptera handelsavtal som ”skyddar investerare” utan att skydda miljön eller våra välfärdsstater. Om vi går med på att sänka ­tullar och göra oss av med handels­hinder måste företagen i sin tur gå med på att man skriver in miniminivåer för exempelvis bolagsskatt eller max­nivåer för utsläpp. Globaliseringen ­kräver ­någon form av mekanism för att hindra skattedumpning och miljödumpning.

Över hela Europa mer eller mindre imploderar socialdemokratin. Det här är inte ett ögonblick att klappa sig själv och den svenska modellen på huvudet. Det här är ett ögonblick för att tänka om och tänka nytt. Donald Trumps och de andra högerpopulisternas ekonomiska budskap må vara vansinnigt men det finns skäl till att det gick hem.

Socialdemokratin måste börja ­bena i hela sin inställning till globalise­ringen mer ­eller mindre förutsättningslöst. Vi behöver en ny ­modell.

Annars kommer det snart inte att ­finnas någon socialdemokrati i Europa.