ÅSIKT

Tjäna storkovan på allmännyttan

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I en artikel på Aftonbladets debatt­sida häromdagen skrev borgar­rådet Joakim Larsson att i ”en storstad som Stockholm är hyresrätten lika viktig som bostadsrätten”.

Det är, som mycket annat i Moderaternas retorik, ett motsägelsefullt yttrande. De säger ett och menar ett annat. Larsson hävdar nödvändigheten av väl blandade boendeformer. Och däri har han helt rätt – ­utan tillgäng­liga ­hyreslägenheter hotar ­utarmningen. Rörligheten minskar, ­rekryteringen av arbetskraft försvåras.

Men när detta är konstaterat går nästan allt i hans resonemang ut på hur fler hyresrätter, det vill säga allmännyttans bestånd, ska kunna omvandlas till förmögenhetsalstrande bostadsrätter. Att göra en ”bostadskarriär” är i Stockholmsmoderaters begreppsvärld en ­privilegieklass fullständigt naturliga ­utvecklingsgång; en bostadsadel som utan motprestation förlänas och blir rik på offentlig egendom.

Larsson är som klippt och skuren ur den värld som Kent Werne demaskerar i sin bok ”Du sköna nya hem” (Ordfront). Det är politiker som säljer fastigheter till reapriser i Stockholms innerstad och hyresgäster som köper till underpris med stark tro på storkovan.

Det alla egentligen vet belägger Werne med tydliga exempel: Glappen mellan köpeskilling och marknadsvärde. Rättfärdigandet av den offentliga utplundringen. De ofta elaka spelen i samband med bildandet av nya bostadsrättsföreningar. De lika ofta snabba klippen när lägenheterna säljs. Undanträngandet av dem som inte har råd eller inte vill hänga med i köp- och sälj-karusellen.

Det tillgjorda pratet om ansvar, eget ökat inflytande och långsiktighet i samband med bostadsomvandlingen blåser Werne effektivt hål på.

Förvisso köper många sina lägenheter med dessa goda föresatser. Men flertalet, över 60 procent, gör det just för den oemotståndligt rabatterade affärens skull. Omkring hälften av köparna säljer också, inte sällan till mer än dubbla priset, inom en relativt kort tid.

Den politiska omsorgen kring omvandlingen vilar kanske inte helt på en lögn, men den är knappt till hälften sann.

Och nu står förorternas miljon­program på tur. Utförsäljningen av ­innerstaden har gett bostadsbolagen ”ekonomiska muskler”, enligt Larsson. Rusta upp och sälj lyder ordern. De som inte kan vara med, de får väl, ja, ­flytta – men vart då?