ÅSIKT

Systemskiftet i skolans värld

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Kvalitetet i skolan är slagord i valrörelsen. Alla är naturligtvis för. Vad som är kvalitet och hur den ska utvecklas råder det dock delade meningar om.

I Stockholm vill de styrande satsa extra stora resurser på skolor som det går bra för, som kan visa upp stigande betygsnivåer. ”Skolpengssystemet där pengarna följer eleven måste kompletteras för att premiera de skolor som lyckas förbättra resultaten”, som finansborgarrådet Sten Nordin och utbildningsnämndens ordförande Cecilia Brinck (båda M) skrev på DN:s nätdebatt häromdagen.

Tanken hade kunnat vara god. Lärarnas kompetens ska förbättras, säger Nordin och Brinck. Mobbningen ska stoppas. Arbetsron prioriteras. Man ska målmedvetet ”lyfta elever med svåra förutsättningar”.

Men i ett skolsystem där segregationen och den sociala snedfördelningen hunnit långt, som i Sverige, kommer bonusar till högpresterande skolor bara att öka ojämlikheten. Det går inte längre att tala om en sammanhållen skola. I långa stycken har en uppdelning redan skett. Ett parallellsystem håller på att växa fram där de kommunala skolorna mer och mer framstår som förlorarna och friskolorna som vinnarna, till stor del genom att delar av skolpengen nu allt snabbare omvandlas till privata vinster.

De senaste två decennierna har elevers hemförhållanden kommit att betyda mer och mer för prestationerna i skolan, slog Skolverket fast för snart ett år sedan. Ju högre upp på den sociala rangskalan och ju högre utbildningsnivå hos föräldrarna, desto högre betyg.

Förklaringarna till detta är flera. Mindre lärarledd undervisning, mer enskilt arbete och nivågrupperingar. Men framför allt den ökande uppdelningen, som lett till socialt homogena skolor och växande betygsgap.

Det är lätt att se att det är friskolereformens och ”valfrihetens” verkliga genomslag.

Lika lätt som att se konsekvenserna av Nordins och Brincks bonusar.

De högspresterande skolor som hittills vunnit på att skolsystemet splittrats kommer att dra ifrån ytterligare och få en allt större del av resurserna. De stora friskoleföretagen blir ännu större och deras ägare kan ta ut ännu större vinster.

Så har ett systemskifte genomförts inom skolan. Och det har skett nästan helt utan motstånd.