Krönika

Kennet Andreasson

ÅSIKT

Rasism skrämmer inte de borgerliga

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Ledarsidan driver opinion för jämlikhet, rättvisa, feminism och allas lika värde.

Följande är farhågor som försvinner rakt ut i det blå om det visar sig att Sverigedemokraterna fortfarande står utanför riksdagen när rösterna summerats på valnatten. Och så hoppas jag att det går.

Men risken att Sverigedemokraterna inte bara når fyra procent, utan dess­utom hamnar i en position som tungan på vågen, måste ändå tas på allvar och det är ett läge som också diskuterats länge och väl – med tydliga glidningar på borgerligt håll. Mona Sahlin håller fast vid sin linje: inget samröre, inte sätta sig i en situtation där SD utgör något som helst stöd, aktivt eller passivt. Det kan bli besvärligt – rent teoretiskt kan det skapa ett parlamentariskt dödläge som eventuellt bara ett nyval kan bryta – men ­anständigt.

Sverigedemokraterna är ett parti som inga ränder har gått ur. Det är ­inte, som det ibland framställs som, ett parti­ besjälat av främlingsskepsis och invandringskritik men som lämnat det värsta bakom sig. Sverigedemokraterna ser i dag en övergripande uppgift – att bekämpa islam och muslimer – och kan identifieras internationellt som en del

i en rörelse buren av just muslimhat. Exempel finns i Danmark, Tyskland och Nederländerna. Från USA kommer rapporter om attacker mot moskéer. I Florida planerar ett kristet samfund koranbränning, planer som justitieminister Eric Holder kallar ”fullkomligt idiotiska och farliga”.

I verkligheten går riksdagen inte i baklås om valresultatet blir jämnt och Sverigedemokraterna skulle göra entré. Moderatledaren Fredrik Reinfeldt är

redo att använda dem som stöd för ännu en statsministeromgång, något som framgick av SVT:s utfrågning nyligen.

Kristdemokraternas Göran Hägglund ger uttryck för en liknande hållning i en intervju i Dagens Nyheters webb-tv. Hägglund säger till och med att han ­föredrar den nuvarande alliansen i minoritet framför ett samregerande med Miljöpartiet.

Centerledaren Maud Olofsson fick frågan om hon under vissa omständigheter skulle hörsamma en ­invit från Sahlin och ta med sig Centern in i en rödgrön konstellation. ”Aldrig att jag sätter mig i en regering med en kommunist”, löd svaret. Rasister skrämmer inte? Samlar alliansen flest röster men saknar egen majoritet kan Sverige­demokraterna få sitt önske­läge. De danska erfarenheterna tycks inte ­förskräcka borgerlighetens företrädare. Det har blivit allt mer uppenbart.