ÅSIKT

Vad är egentligen rättvist och jämlikt?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Rättvisa åt landsbygden. Rättvisa åt änkorna. Rättvisa för småföretagen. Tid för rättvisa. Temat var givet när politikerveckan i Visby drog i gång i går. Finansminister Bosse Ringholm inledde med ekonomiskt seminarium på det som kommer att bli socialdemokraternas tema till valet: Tid för rättvisa.

Utanför på gatan trotsade några kvinnor från Riksförbundet för änkor hettan för att demonstrera för sin ”rättvisa”. De kräver att lagen om inkomstprövning av änkepensionerna rivs upp.

I Almedalen upprepade politikens nya stjärnskott, centerledaren Maud Olofsson, mantrat: Vi måste minska de sociala och regionala klyftorna, och krävde rättvisa åt glesbygd och småföretag. Vem vill inte ha ökad rättvisa och minskade klyftor? Men vad är rättvist? Finns det en rättvisa?

Ekonomerna talar hellre i termer av jämlikhet, förstod jag på Bosse Ringholms seminarium. Men om jämlikheten är bra eller dålig för tillväxten, den som är en förutsättning för ökad rättvisa, finns det inga empiriska belägg för, redovisade ekonomiprofessorn och framtidsforskaren Thomas Lindh, med hjälp av invecklade diagram och teorier.

Men vad är då jämlikhet? Ja, man måste bestämma vad som ska vara jämlikt. Handlar det om jämlika fri- och rättigheter, som högern gärna lyfter fram. Eller om jämlika resurser, materiella och ekonomiska, som vänstern anser. Om reella möjligheter eller livskvalitet? frågade retoriskt doktorn i filosofi Bengt Brülde.

Är det rättvist att nära 600 000 svenskar tvingades söka socialbidrag 1999? Att 200 000 barn måste leva i socialbidragsberoende familjer, präglade av ohälsa och oro för hur pengarna ska räcka. De har inte råd med julklappar, skolresa eller semester? Är regeringens mål att halvera socialbidragsberoendet till år 2004 i så fall ett bra sätt att öka rättvisan?

Om detta resonerade Socialstyrelsens chefsekonom Karin Mossler. Hennes svar: målet räcker inte. Det krävs stora förändringar för att de fattigaste ska nås av rättvisa. Arbete är viktigast. De trösklar som gör att de som inte haft fotfäste på arbetsmarknaden, inte kommer in i de vanliga trygghetssystemen, är här avgörande. Är det rättvist?

Något bra svar på vad som är rättvist och jämlikt fick jag aldrig. Men jag blir alltmer övertygad om att de klassiska signalorden: rättvisa och jämlikhet har förlorat sin lyskraft. Signalen går inte fram.

Det är för abstrakt och betyder inte samma sak för dig och för mig och alla andra.

När Maud Olofsson säger att hon ska minska de sociala och regionala klyftorna blir det konkret och självklart. Parad med politisk glöd blir löftet trots sin konsistenslöshet övertygande och lockande.

Regeringens rättvisa handlar om sånt som a-kassa och sjukförsäkring, om plånboksfrågor. Jättekonkret. Men parade med problem och reservationer, som verkligheten kräver, föga entusiasmerande.

Rättvist? Knappast.

Lena Askling