ÅSIKT

Det liknar populism

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

ARVIDSJAUR.

Vi flytt int men staten flytt från oss. Staten har men tar inte sitt ansvar, säger Maud Olofsson och slår an en sträng av absolut gehör hos folket i Arvidsjaur. Centerledaren är på resa i Norrbotten och Västerbotten. I Arjeplog, Glommersträsk, Missenträsk, Malå, Norsjö är hon på sin mammas gata. Här känner hon problemen, här syns de regionala och sociala klyftor som centern säger klyver landet. Här finns både vanmakt och ett ”jävlar anamma” inför framtiden.

Maud Olofsson har en energi som når ut och ett språk alla förstår. När hon säger att ”politiker talar bara om Stockholm, regeringen mest, och allra mest om Stockholms läns landsting, därför behövs ett parti för övriga landet”, lystrar alla förtjust. Äntligen en som bryr sig om ”oss”.

– Staten abdikerar från sitt ansvar för servicen i hela landet. Posten, Telia, Banverket, Systembolaget, polisen, arbetsförmedlingen, försäkringskassan, försvaret, alla drar ner och försvinner till centralorten, och byarna och småorterna i inlandet dör. Så kan det inte fortsätta, dundrar Olofsson och anklagar regeringen för det som sker.

Hon tror, som centern alltid trott, att den stora politiska fighten kommer att stå mellan centralism och decentralism. Centerns dilemma är att det står mellan en höger och en vänster med samma förkärlek storskalighet och centralism, menar hon. Men moderaterna är ändå mindre än sossarna och man kan inte ta deras skattesänkningslöften på så stort allvar, förklarar hon frankt och upprepar det borgerliga mantrat: Vi kommer att bli överens i en borgerlig regering.

Det känns inte meningfullt att fråga henne till vilket pris. Det är alldeles uppenbart att för Maud Olofsson, centerbarn, norrlänning och färsk partiledare, är det en sak som gäller: att centern ska göra ett bra val och få fler att rösta på småföretagarpartiet som lovar att hela landet ska leva.

I överlevnadskommunen Arvidsjaur där befolkningsminskningen tillfälligt hejdats vill man gärna tro henne. Kommunen med 7 000 invånare tycker att stockholmarnas lag om strandskydd är rena skojet. Hit vill man locka folk att bo vid de 3 000 (!) sjöarnas strand och njuta av jakt, fiske och midnattssol.

Hit har Europas bilindustrier lockats att testa bilar på isarna om vintern. Här talas tyska, franska, italienska och spanska och flygplatsen med direktförbindelse till Hamburg är en överlevnadsfråga.

Här satsar man på distansutbildning med högskolan och flygförarutbildning på Sandbackaskolans gymnasium. Där finns ingen lärarbrist, ingen mobbning och bara en halvtids sjukfrånvaro, försäkrar rektorn. Men det finns problem, fler dör än föds, det är svårt med sommarjobb för biltestarna och riskkapital till småföretagen.

Därför nickas det instämmande när centerledaren kräver en stadspolitik och en annan landsbygdspolitik. Vi måste ha olika modeller och olika lösningar för storstad och landsbygd, anser hon.

Det rimmar illa med centerns paroll inför valet om ”lika villkor”. Det låter som populism, säger jag, men avfärdas av Maud Olofsson med samma suveräna kommunikativa enkelhet som när Gudrun Schyman löser den offentliga sektorns problem med ”mer resurser”. Politik är det möjligas konst.