ÅSIKT

Far är inte alltid rar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Jag hade faktiskt ingenting att tacka honom för – utom att jag en gång blivit till.”

Jag läser slutorden flera gånger i Kjell-Olof Feldts nyutkomna biografi ”Det blev ingen storväst” (Ekerlids förlag).

Den handlar om hans far Alex Fält, hamnarbetaren. En pappa som söp och blev våldsam och som hans mor lämnade när Kjell-Olof bara var fyra år. En far som svek sin son, som aldrig tog kontakt och som lämnade få både minnen och känslor efter sig.

Det blev hans mamma, Irma Adolfina Jonsson Fält, själv moderlös och förvägrad sin heta önskan att utbilda sig, som fattig och ensam fick slita för att sonen skulle få chans till utbildning och den lysande klassresa som slutade med att han 1982 blev Sveriges finansminister.

”Jag hade faktiskt ingenting att tacka honom för.” När jag läser berättelsen och de orden, ringer kristdemokraternas ledare Alf Svenssons mantra: ”Ett barn ska ha både en pappa och en mamma” i mina öron.

Svenssons inskränkta moralism om hur en riktig familj ska se ut: Mamma, pappa, barn – för barnens skull. Far är rar och mor ror ?

Far är inte alltid rar. Ibland är det bättre att bara ha en bra mor. Eller en bra far. Eller två bra mammor eller pappor.

Det finns de som hävdar att årets valrörelse inte är ideologisk. Det fattar jag inte. Jag tycker sällan en valrörelse haft så tydliga värderingsskillnader och ideologiska förtecken.

Sänkta skatter eller utbyggd välfärd? Avreglerad arbetsmarknad eller förstärkt anställningsskydd? Fri arbetskraftsinvandring eller jobb till arbetslösa flyktingar här hemma? Lönekonkurrens eller avtalsenliga löner?

Tuffare tag är en annan linje hos borgerligheten. Som att drogtesta 12-åringar (m), låta skolkande barn böta (fp), förbjuda ensamstående att adoptera barn (kd), omvandla socialbidrag till lån (m), kasta ut mobbare ur skolan och arbetslösa invandrare ur landet (fp).

Nog finns det skiljelinjer så det räcker.

I fredags klargjorde Göran Persson sin linje i en av valets hetaste frågor, invandrarnas rättigheter. Folkpartiet, moderaterna och arbetsgivarna vill ju tillåta arbetskraftsinvandring. Alla som har ett erbjudande om jobb är välkomna hit. De får gärna arbeta till lägre lön och stanna så länge de har jobb. Blir de arbetslösa mer än tre månader kastas de ut.

Så ska vi inte ha det, sade Persson enligt TT. Den arbetskraftsinvandring som på sikt behövs ska se ut ungefär som dagens. Ams ska pröva fallen utanför EU och den som kommer hit och börjar arbeta ska ha samma villkor och sociala rättigheter som andra. Blir han eller hon arbetslös, snart eller senare, ska de ha rätt att stanna i Sverige.

Centern har en valparoll: Lika villkor. Den handlar om lika villkor för att hela landet ska leva. Det vore bra om centern klargjorde om lika villkor gäller också för invandrare i hela Sverige. Eller om Maud Olofsson står på sina borgerliga bröders sida och kräver olika villkor för oss och dom.

Efter den första valveckan i radio och tv kan jag inte låta bli att utbrista: Tack för radion! I Ekots partiledarutfrågningar fick den intresserade veta mycket om partiernas politik. Och något mindre om partiledarna. Det är politiken som fortfarande avgör valen, och valrörelsen är till för att partierna ska redovisa vad de vill, löften och värderingar och för att de ska granskas av journalisterna.

I TV4 har vi fått se en smetig pratshow med ”hemliga gäster”, egotrippade kändisar som pratar mer än frågar. SVT:s inledning såg mer informativ ut. Om Lundgren och Persson lika ärligt bjuder på sina värderingar i rollspelet om ett uppdiktat vardagsdrama som ingår i programmen som Maud ”här-har-du-mig” Olofsson gjorde, får vi snart se.

Politik får inte individualiseras och såpas till dithän att ansvaret för det politiska uppdraget som ytterst handlar om människors vardagsvillkor bara blir en biroll. Politik får gärna vara rolig, men den ska vara på allvar.

Lena Askling