ÅSIKT

Vi behöver politiker som älskar sitt jobb

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Släpp fram kvinnorna”, krävde vi i vårt förslag till ny regering på Aftonbladets ledarsida förra veckan. I går fick två av kvinnorna vi valde några av regeringens viktigaste jobb.

”Om socialdemokratin menar allvar med att vara ett feministiskt parti borde Göran Persson efter valet ge jämställdheten högsta prioritet hos sin vice statsminister och ge Winberg jobbet”, skrev jag första gången i en krönika i somras (2 juli). Nu har hon fått det.

”I regeringsförklaringen prioriteras två frågor: ohälsan och integrationen. Mona Sahlin är väl lämpad för båda jobben”, skrev vi på ledarplats (14 oktober) Nu är hon ny integrations- och demokratiminister.

Göran Persson har gjort två tydliga politiska markeringar. För 30 år sedan höll Olof Palme sitt legendariska tal om kvinnors behov av ekonomiskt oberoende och mäns och kvinnors delade ansvar för hem och barn. Han tillsatte den första jämställdhetsdelegationen.

Nu lyfter Göran Persson jämställdhetsfrågorna till samma centrala plats och ger jämställdhetsministern tyngd som vice statsminister, något som spelar roll inte minst i internationella sammanhang.

Margareta Winberg har varit oförväntad och kontroversiell i jämställdhetsarbetet. 1999 kriminaliserade Sverige först i världen torskarna i prostitutionen. Hennes kampanj mot kvinnohandel i Norden och Baltikum och den nya svenska lagen som nu kriminaliserar alla led i handeln med kvinnor och barn för sexuella ändamål, är också den radikalaste i världen. Den har väckt uppseende och motstånd i många länder trots att sexhandeln växer. Också i världens mest jämställda land behövs en orädd minister som tar upp kampen mot normen om mäns överordning och makt.

Mona Sahlin är (nästan som Olof Palme) älskad eller hatad, beundrad eller föraktad. Är hon rätt kvinna att klara vad svenska politiker misslyckats med i 20 år, att integrera våra invandrare?

Vi tyckte att Sahlin kunde bli den bästa på båda de högst prioriterade politiska jobben, arbets/hälsominister eller integrationsminister. Statsministern gav henne integrationen, den fråga som ligger henne närmast hjärtat. Också där behöver hon sin kunskap om arbetsmarknaden. Den viktigaste integrationsprocessen är att få ett riktigt jobb. Kopplingen mellan integration och arbetsmarknad är helt avgörande. Det vet Sahlin.

Att jobbet placeras i justitiedepartementet får inte leda till att integrationen mest blir en juridisk angelägenhet. Integration hör ihop med demokrati och lika mänskliga rättigheter men diskriminering och strukturell rasism ska inte främst bekämpas i domstolar.

Att det inte blev någon minister med invandrarbakgrund är en jättemiss av statsministern. Sahlin kan något råda bot på det och utse Nalin Pekgul till statssekreterare.

Winberg och Sahlin

är fullblodspolitiker, två erfarna och kompetenta kvinnor som nu med full kraft får driva de frågor där deras engagemang är starkast. Det borde sätta avtryck i politiken. Vi behöver politiker som älskar sitt jobb, som vågar ta strid och se okonventionellt på problemen. Vi väntar oss stordåd.

Lena Askling