ÅSIKT

Måndag – ödesdag för eurobeslutet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På måndag ska LO:s styrelse fatta beslut om kongressens EMU-villkor för att säga ja till euron är uppfyllda eller inte.

Det handlar om mycket mer än kongressens krav på buffertfonder.

Beslutet handlar om hur Sverige ska kunna hantera sin ekonomi i långvariga och djupa ekonomiska kriser. Hur vi ska undvika att hamna i samma kris som i början av nittiotalet. Den krisen skapade massarbetslöshet och tvingade fram rörlig växelkurs, en oberoende riksbank och ett nytt budgetsystem med låsta utgiftstak för statsfinanserna.

Om vi går med i EMU går vi för ”evigt” in i en union med fast växelkurs. Det kräver ett nytt finanspolitiskt system. Fast ränta kräver rörliga tak och en stärkt statsbudget med ordentliga reserver för att klara sysselsättningen och välfärden i kristider. Staten behöver höja sitt överskott i statsbudgeten från 2 till 2,5 procent.

Om det är de flesta ekonomer överens med LO och socialdemokraterna.

Också hos folkpartiet, kristdemokraterna och Svenskt näringsliv finns en viss acceptans för att framför allt ”åldersexplosionen” om 10–15 år kräver att vi börjar spara nu, ökar överskotten. Enbart äldreomsorgen kommer då att kosta lika mycket som en höjning på cirka 10 kronor av kommunalskatten.

Hamnar Sverige då i en djup lågkonjunktur under kanske tre, fyra år, går det inte att låna både till åtgärder mot arbetslösheten och bibehållen välfärd. I den situationen, när statsfinanserna visar växande underskott, vågar ingen regering fortsätta låna. Då måste det finnas en reserv.

Vad LO vill ha är en sådan stabilitetsreserv i riksgälden. Ett konto där ca 10 miljarder per år sparas och som bara får användas i djup lågkonjunktur. Den ska vara kringgärdad av ett skarpt regelverk för när den får tas i bruk.

Dessutom diskuterar LO och regeringen att ändra budgetreglerna. Det ska finnas både ett yttertak och ett innertak för statsutgifterna, ett innertak som kan brytas bara i lågkonjunkturer.

Fortfarande finns inget beslut i s-LO-gruppen. I LO:s styrelse är enigheten stark, men i regeringen ser Göran Persson de parlamentariska problemen. En ny stabilitetspolitik behöver förankras över blockgränsen för att bli långsiktigt trovärdig.

Folkpartiets Lars Leijonborg har hittills sagt nej till ett konto i riksgälden. Han vill istället amortera på statsskulden. Folkpartiet har en nyckelroll både för om Sverige ska få en ny kraftfull stabilitetspolitik och hur folkomröstningen om EMU ska sluta.

Ja-sidans splittring är förödande. Alla som på allvar vill att Sverige ska gå med i EMU borde se att en stabilitetsreserv i riksgälden både är god ekonomisk politik och ett sätt att vinna förtroende för ett ja till EMU. Det är inte LO som ska ha mer makt. Det är politikerna. Om ekonomin rasar och statsfinanserna slås sönder blir politikerna maktlösa – och LO:s medlemmar och många tiotusentals fler löntagare arbetslösa. Det är ingen bra politik. LO kan aldrig ge regeringen öppet mandat om EMU.

Måndag är en ödesdag.

Lena Askling