Pokern – ett hot mot vardagstravet

Vi spelar på hästar som aldrig förr, ändå blöder travsporten. Travet är trängt både som folksport och näring. Pokern är det stora hotet.

Pokerspel är årets julklapp rapporterar handeln. Poker är all time high också på nätet där det växer i rasande fart. Utländska spel­bolag tjänar miljarder på svenskarnas spelhunger. Det största hotet kommer från privata och illegala aktörer.

Förlorare är de svenska folk­rörelserna, idrottens och travets spel, tips och lotterier på den reglerade marknaden.

Mot den bakgrunden gav spelminister Bosse Ringholm nyligen Svenska Spel tillstånd att starta pokerspel på nätet, dock i reglerade former. Nu begär den brittiska speljätten Ladbrokes att få starta nätpoker i Sverige med samma villkor och regler som Svenska Spel. Utvecklingen oroar inte minst därför att spel också föder missbruk med mänskliga och ekonomiska tragedier som följd. Därför vill staten ha en reglerad spelmarknad för att så långt möjligt stävja avarter och ohämmat spelmissbruk.

I det perspektivet är det märkligt att s-regeringen missgynnar travspelet som ändå har en direkt social och samhällsnyttig koppling till hästnäringen.

Svenska Spel fick sitt pokerspel och har också fått öppna kasinon, införa totospel på hundar och utveckla nya spelapparater medan travet fått stå tillbaka.

Inför valet 2002 lovade socialdemokraterna att om de vann skulle travet stärkas och den förhöjda totoskatt som lades på hästsporten 1996 återställas. Travsporten fick som alla hjälpa till att sanera statsfinanserna under nittiotalskrisen. Nu är det regeringens tur att stå för sina löften. Löftet handlar om en skattesänkning på en knapp procent, cirka 35 miljoner om året. Travfolket och näringen behöver de pengarna.

Finansministerns utdelning från travet har vuxit med cirka 100 miljoner per år sedan

-96. Spelarna har också fått högre utdelning medan travfolket får allt mindre vinstpengar och knappare marginaler.

Det är vardagstravet som måste räddas. De tiotusental som äger och föder upp travhästar. Fotfolket, amatörerna som bär upp näringen. De har det som hobby, sliter på fritid i ur och skur, tävlar på småbanor för vinstpengar som numera knappt täcker kostnaderna för en start. Många ger upp. Det föds mer än 30 procent färre föl i dag än för fem år sedan.

De stora pengarna satsas på de stora loppen och tävlingarna som sänds i tv för att hålla spelet uppe – då blir det mindre över till vardagstravet.

Socialdemokratiska regeringar har historiskt insett att trav och ridsport är folkrörelser och därför värnat hästnäringen. Erlander stödde skapandet av Ridfrämjandet och Sträng bidrog till att halvstatliga ATG bildades. Dagens regering verkar inte som på Erlanders tid ha insett hästarnas betydelse för sport, folkhälsa, jämställdhet och jobb.

Regeringen borde slå vakt om travet snarare än pokern och ge tillbaka skatteåterbäringen. Det kan hålla liv i den nödvändiga bredden, något som såväl sporten och spelet som staten tjänar på.