Krönika

ÅSIKT

Östros kan ge oss en ’strängsk’ anda

Han är en socialdemokrat hand i hand med staten och kapitalet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
vardagsnära Thomas Östros är en vardagsnära socialdemokrat med nära till skrattet.
Foto: URBAN ANDERSSON
vardagsnära Thomas Östros är en vardagsnära socialdemokrat med nära till skrattet.

3 januari 2008. ”När folk inte ansåg att partiet hade en bra jobbpolitik förtjänade vi inte att vinna valet.”

”Som finansminister körde jag en Ferrari i 300 knyck. Att vara i opposition är som att köra en gammal Volvo Amazon på en landsväg.”

Två bilder, två analyser av valresultatet av två ledande socialdemokrater: Thomas Östros självkritik och Pär Nuders självömkan.

Det säger något om Mona Sahlins skäl att byta ekonomisk-politisk talesman för socialdemokratin. Att det handlar om energi och lust för jobbet och om ett bredare och mer demokratiskt ledarskap snarare än den tvåmansshow som Nuder och Göran Persson förde. Sahlin valdes på mandatet om ett förnyat och breddat ledarskap. Redan i sitt installationstal påminde hon: ”Det handlar om en hållning inom hela partiet?–?interndemokratin måste förstärkas. Laget är alltid starkare än jaget.”

Återvänder till rötterna

När jag träffade Thomas Östros som ganska färsk näringsminister sommaren 2005 undslapp han sig flera gånger under vårt långa samtal: ”Det är så himla roligt med politik?–?och partiarbete är faktiskt härligt.”

En toppolitiker som på fullt allvar säger att partiarbete är härligt. Som varje sommar återvänder till sina rötter i röda Tornedalen där pappan jobbade i gruvan i Gällivare. Som bor i ett vanligt bostadsområde i Uppsala och oftast tar tåget till jobbet i kanslihuset. Thomas Östros är verkligen sosse, en vardagsnära politiker och en glad själ. Skrattet ligger nära, ibland lätt nervöst, trots hans långa politikerkarriär. Statsråd i 10 år, riksdagsman, kommunpolitiker, ombudsman i SSU. Han har gått på Handelshögskolan precis som finansminister Anders Borg, är filosofie licentiat i nationalekonomi, har varit skatte-, utbildnings-, forsknings- och näringsminister. Finansministerposten väntar.

Kompetensen och bredden kan inte ifrågasättas, men i borgerlig press klagas det på att han ingenting uträttat. Känns visan igen från valet av Mona Sahlin? Jag påminner mig enkelt hur Östros fick stormen mot s-regeringen inom forskarvärlden att mojna efter Carl Thams elefantinhopp i porslinsbutiken. Hans favoritområden har länge varit forskning, spetskunnande och utbildning och han bidrog till att tina upp också det frostiga klimatet mellan näringslivet och s-regeringen. Han utvecklade i samarbete mellan stat och näringsliv de nya branschprogrammen för tillväxtbranscher som it, fordonsteknik och skogsnäringen.

Lite av staten och kapitalet hand i hand, precis som på den gamle finansministern Gunnar Strängs och Wallenbergs tid, tänker jag. Jag minns också hur han engagerat och ivrigt på socialdemokraternas småföretagsriksdag 2006 sa: ”Det borde myllra mycket mer i Sverige, myllra av idéer, nya företag och entreprenörer. Företag flyttar ut, jobb försvinner men det kommer mycket nytt, och det måste komma mer i små och mindre företag”.

Sedan tillsatte han en utredning för att ta fram ett nytt socialt trygghetssystem för småföretagare så att fler ska våga ta språnget och förverkliga sina drömmar att starta eget.

Bättre förståelse

När talade finansminister Anders Borg om småföretagarnas riskfyllda sociala situation? Om deras problem att vara barnlediga, sjuka? Eller löntagarnas förutsättningar att våga byta till ett annat jobb eller till och med bli företagare, på en arbetsmarknad där tryggheten bara krymper och hot är den främsta drivkraften?

Thomas Östros leder s-rådslaget om jobben, en ny sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik. ”Det måste bli förnyelse med respekten för individen i centrum.” Som finansminister skulle han säkert ha bättre förståelse för drivkrafterna för löntagare och småföretagare än sina företrädare. Att hans känsla för jämlikhet skulle locka honom att bli fördelningsminister som raserar statsfinanserna är otänkbart. Däremot kunde Östros dämpa sin lust till demagogiska rallarsvingar mot regeringen, det är inget övertygande intelligent tilltal till väljarna. Jag skulle önska att han istället använde sin breda sakkunskap. Då kunde man hoppas på spännande och lärorika debatter mellan teoretikern Borg och praktikern Östros. Lite ekonomisk folkbildning i ”strängsk” anda skulle inte skada på 2000-talet.