Ett land av snökaos, sopsnusk och råttor

Vi lider inte bara under snö- och trafikkaos utan också under sopkaos.

Renhållarna och deras bilar kommer inte fram till tunnor, soprum och avfallsstationer. Oplogade vägar, snöberg, vallar och oskottade gångvägar gör renhållarnas jobb ogörligt. I stället svämmar soprum, tunnor och behållare över till gagn för möss och råttor, bakterier och snusk. Och råttorna, som redan finns i överflöd just denna vinter – det är ett gnagarår säger experterna – kan välnärda fritt föröka sig.

Hemma hos oss på landet i östra Uppland, en av de värsta snözoonerna denna vinter, står dock soptunnorna prydligt uppradade. En grå för brännbara sopor, en grön för kompost, en brun för återvinningspapper.

– Det är faktiskt bara här på landet man kan jobba där plogningen fungerar och folk kan skotta, sa vår vänlige ”sopfarbror” när han kom och tömde efter nyårsfirandet. Just det, av brist på urbanisering förblir landsbygden civiliserad.

Vi kan flyga till månen, kommunicera med hela världen på mobiltelefon och delta i krigen via direktsänd tv. Men våra vanliga, basala behov klarar inte datasamhället av. Snön och snusket breder ut sig på gatorna som vid förra seklets början och när strömmen går sprider sig kylan i våra elvärmda hus som i statarnas dragiga kåkar. Det borde vara något för miljö- och energilobbyn att fundera på.

Sverige är fortfarande ett land som ligger långt framme när det gäller ekologisk hållbar utveckling, energieffektivisering, naturvård och klimatmål, men när det gäller teknikutveckling och teknikupphandling för effektivare resursanvändning och energismarta miljö- och energisystem håller vi på att förlora vår tätposition. Regeringen väntar på att industrin ska svara på dess ”mer marknadsbaserade styrmedel” och självmant börja uppfinna och utveckla smarta system. Vilka styrmedel? Och för vilken marknad?

Ta soporna till exempel. Vem utsätts för ”styrmedel”? Jo, vi konsumenter. Vi ska sortera, kompostera, paketera, förvara och transportera soporna. Vi ska hålla på med den idiotin att förvara kompostsopor i små behållare i lägenheter och villor och sedan transportera dessa stinkande, läckande sopor till anvisade tunnor eller sopstationer, som liksom av en händelse alltid är överfulla.

Varför i herrans namn kan inte staten i stället införa de ”marknadsbaserade styrmedel” som kan stimulera industrin och producenterna att ta fram rationella förpackningar och system för sophantering som möjliggör återvinning, energiutvinning och framtida exportinkoms-ter? Och ett för konsumenterna hanterbart och hygieniskt acceptabelt system i stället för dagens sop- och snuskkaos?

I avvaktan på det kilar mössen ut och in i mitt sopskåp som aldrig förr.