ÅSIKT

Regeringen missar sin chans att påverka EU

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Minns du skandalen vid tunnelbygget genom Hallandsåsen? Undermedlet Rhoca Gil skulle stoppa de stora vattenläckagen. Ingen tänkte på riskerna. Resultatet blev att mer än 20 tunnelarbetare fick nervskador och att vattnet förgiftades.

Nu är det farliga ämnet i Rhoca Gil äntligen på väg att förbjudas. Akrylamid ska inte längre få användas som tätningsmedel, enligt ett EU-förslag i veckan.

Genombrottet skedde inte på något ministermöte. Det är ett resultat av träget arbete i en av den europeiska byråkratins otaliga expertgrupper. Så formas EU-lagstiftningen i praktiken, i dagliga diskussioner mellan ländernas tjänstemän.

I dag kommer en rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi som beskriver det informella samarbetet. I skriften ”Precooking in the European Union” visar statsvetaren Torbjörn Larsson hur viktiga de mer än 1 300 expertgrupperna är. Där sätts ofta dagordningen för ny lagstiftning. Många centrala frågor är i praktiken avgjorda innan de ens nått politikerna.

Rapporten illustrerar ett demokratiskt problem. Hur bör politiska prioriteringar i medlemsländerna påverka EU:s praktiska arbete med lagstiftning? Vem har ansvaret inför medborgarna när expertdiskussioner börjar likna beslut? En särskild svårighet för svensk del är vår uppdelning mellan departement och myndigheter.

Exemplet akrylamid visar att systemet med expertgrupper också ger möjligheter. Torbjörn Larsson konstaterar att små och medelstora länder har störst chans att påverka EU innan de formella förhandlingarna i ministerrådet börjar. Då väger nämligen varje röst nästan lika tungt. Ändå ägnar regeringarna föga intresse åt expertgrupperna.

Det stämmer med tidigare svenska genomgångar som Statskontoret och Konstitutionsutskottet gjort. Departementens styrning av det förberedande EU-arbetet har stora brister. Visst, det handlar sällan om formella beslut. Experterna behöver ett eget handlingsutrymme. Men de behöver också politiskt stöd och vägledning om de ska driva svenska intressen. De brister som utredningarna pekar på innebär att Sverige missar många chanser till inflytande. Kemikalieområdet är ett av de lysande undantagen.

Granskningarna väcker en rad frågor. Hur mycket intresse ägnar statsråden åt att driva nya initiativ i EU? Hur kan samspelet mellan departement och myndigheter bli bättre? Varför har inte EU-arbetet fått mer resurser, som regeringens egen utredare föreslagit? På vilket sätt bygger ministrarna allianser med de nya medlemsländerna?

Nyligen presenterade regeringskansliet sina prioriteringar för EU-arbetet år 2003. Där finns goda tankar om jobben, miljön, öppenheten och mycket mer. Om ambitionerna ska bli verklighet i en union med 25 medlemmar räcker det inte med en skicklig stab på statsrådsberedningen. Då behövs ett personligt engagemang från varje berört statsråd.

Sveriges inflytande i EU är ett viktigt argument för ja-sidan i folkomröstningen om euron. Det skulle vinna i trovärdighet om regeringen använde dagens möjligheter fullt ut.