ÅSIKT

EU:s framtidskonvent kan bli en miljöfälla

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Den europeiska unionen har fått skötsamma nya elever i klassen. Förra veckan var det premiär för kandidatländernas tid som aktiva observatörer i EU:s ministerråd. Diplomater från Central- och Östeuropa surrade och svärmade i rådsbyggnaden på Rue de la Loi som bin på jakt efter ett nytt bo. Inne på mötena var de mer tystlåtna.

Snällheten i början är genomtänkt, berättar Polens EU-ambassadör Marek Grela:

– Vi är medvetna om att det finns en oro för hur unionen ska fungera med 25 länder. De nuvarande medlemmarna bör inte känna att vi nykomlingar komplicerar saker och ting.

Annorlunda kan det bli efter 1 maj 2004, då de blir fullvärdiga medlemmar. Hur går det till exempel med miljön, ett område som åtminstone kortsiktigt blir dyrt för länder som Polen? Jag frågade kommissionär Margot Wallström när hon var på Stockholmsbesök tidigare i år.

– Jag tycker inte man ska förutsätta att reformarbetet stoppas upp när EU blir större, svarade hon. Men det är klart att det kan bli trögare. Det gäller generellt, inte bara miljön. Obalanserna blir tydligare, några går före, några bromsar.

Lösningen heter flexibilitet, anser många. Det måste bli lättare för ambitiösa länder att gå före. Problemet är att dagens grundlag sätter en tvångströja på de länder som vill inleda ett förstärkt samarbete.

I torsdags diskuterade ledningen för EU:s framtidskonvent ändringar av reglerna, men det handlade mer om gemensamt försvar än om länder som vill skärpa miljökraven.

Än värre är att regeln om att alla politikområden ska ta hänsyn till miljön fallit bort i arbetet med den nya grundlagen. Det är på väg att bli en skandal av stora mått. Europeiska miljöorganisationer har klagat sedan slutet av förra året, men först nu börjar protesterna från EU:s miljöministrar ta fart. Margot Wallström tillämpar principen att anfall är bästa försvar och föreslår ett särskilt protokoll om hållbar utveckling. Miljöminister Lena Sommestad hävdar med rätta att reglerna om miljöhänsyn är särskilt viktiga inför utvidgningen.

När jag i Bryssel talar med nyckelpersoner i konventsarbetet märker jag att kritiken inte trängt fram. Lena Hjelm-Walléns skriftliga ändringsförslag från februari har inte heller gjort något större intryck. Jag uppfattar inga tecken på någon mer omfattande svensk lobbykampanj sedan dess. Det är särskilt förvånande eftersom Göran Persson använde just denna bestämmelse i Cardiff 1998 för att få upp miljön på EU:s toppmöten.

Konventets sekretariat filar intensivt på den nya grundlagen. Det är nu den svenska regeringen borde agera, inte när texterna redan ligger på bordet. Annars får Göran Persson ytterligare en fråga som komplicerar EMU-debatten.

Om ett par veckor ska konventets presidium lägga fram ett samlat förslag till en ny konstitution. Då får vi se hur bra Lena Sommestad och regeringens övriga representanter lyckats orientera i Bryssels labyrinter.

Mats Ensgström