ÅSIKT

Schröder bjuder upp partiet till nystart

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De tyska officerarna ser bistra ut i sina grå kappor och röda baskrar. Brandmännen har tagit på sina vita hjälmar, poliserna blåser ihärdigt i visselpipor.

Männen och kvinnorna i uniform står inte utanför Ruhrkongress i tyska Bochum för att skydda mot argsinta demonstranter. Tvärtom.

De protesterar mot Gerhard Schröders reformprogram och buar när kända socialdemokrater slinker förbi, på väg in till sin partikongress.

– Regeringens politik träffar de svaga, säger Barbara Oehmichen från tjänstefacket Verdi i Gelsenkirchen.

Partiledningen vill blidka kritikerna genom att beskatta stora arv hårdare. Det räcker inte för vänsterkrafterna, som vill skärpa skatten även på förmögenheter. Facket håller med.

– De som verkligen har råd måste vara med och betala, säger Michael Sommer, ordförande för tyska LO.

Ombuden i den gigantiska mässhallen applåderar, betydligt kraftigare än när den företagsvänlige näringsministern Wolfgang Clement hälsade välkommen.

Så stegar Gerhard Schröder fram, kliver upp på det röda talarpodiet, rättar till glasögonen.

– Den senaste tiden har varit smärtsam för oss, börjar han. Opinionssiffrorna bekymrar både er och mig.

Partiordföranden närmar sig åhörarna sakta, det 80 minuter långa talet är snarare en långsam foxtrot än en eldig tango. Applåderna är artiga i början när Schröder försvarar reformpaketet Agenda 2010, entusiasmen större när han kommer till motståndet till Irakkriget:

– Vi visade tydligt att vi använder vår röst till att säga ”nej”, när vi inte är övertygade om att andras politiska beslut är riktiga.

Tyskland kan bara behålla sin starka röst internationellt om landet får ordning på sin ekonomi, fortsätter Gerhard Schröder. Sedan talar han om bättre utbildning, mer innovationer, fler daghem.

– Varje människa måste få användning för sina talanger.

Stämningen stiger, nu känner ombuden igen sitt parti.

Gerhard Schröder bekänner sin tro till den ”demokratiska socialismen”, ett begrepp som den omstridde partisekreteraren Olaf Scholz ifrågasatt. Det blir däremot inte några eftergifter till vänsterfalangen om försämringarna i a-kassan eller om skärpta skatter för de rika.

– Vi ska inte slösa bort vår kraft med att bekämpa varandra, summerar partiordföranden. Vi ska besegra våra politiska motståndare.

De stående applåderna varar i flera minuter. Sedan ställer sig kritiker och stödtrupper i kö till talarstolen för att debattera innehållet.

Missnöjet märks tydligast när partiledningen ska väljas om. Wolfgang Clement får usla 56 procent av rösterna, Olaf Scholz ynkliga 53 procent.

På onsdag reser ombuden hem för att gjuta nytt mod i sina lokalavdelningar. De har en rejäl uppförsbacke, särskilt om kristdemokraterna driver regeringen till nya kompromisser om försämrad arbetsrätt och sänkta ersättningar.

Fackliga Barbara Oemichen är hård i sitt omdöme:

– De försöker rädda vad som räddas kan därinne. Men mycket av förtroendet är redan förbrukat.

Mats Engström