ÅSIKT

Nein, no och non till ett militärt EU

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sverige befinner sig sedan i onsdags i en väpnad konflikt. Våra officerare och diplomater förhandlar intensivt om hur EU och Nato ska agera.

Förvånad att det syns så lite i tidningarna? Det beror inte på att kriget anses ha lägre nyhetsvärde än röstkuppen mot Emma i ”Farmen”.

De tre länderna på ön Atlantia finns inte i verkligheten. EU och Nato genomför en gemensam övning.

EU-samarbetet för att lösa kriser har många positiva sidor. En fredlig utveckling i omvärlden är en förutsättning för vår egen säkerhet. Svenska soldater, poliser och räddningspersonal gör storartade insatser utomlands.

Men det finns också risker, som diskuteras alldeles för lite. En konflikt kan snabbt trappas upp och försätta dem vi skickat ut i livsfara.

Försvarsanalytiker varnar för en ökad sannolikhet för terrorangrepp mot Sverige.

Hittills har det funnits en spärr mot alltför våghalsiga EU-insatser. Alla länder måste vara eniga och gå i takt.

Läget kan snabbt förändras. Snart lägger det italienska ordförandeskapet fram sin kompromiss om EU:s nya grundlag.

”Nu verkar det som om försvarsfrågorna är förda åt sidan”, sa Göran Persson i onsdags kväll efter överläggningar med EU-ordföranden Silvio Berlusconi.

Det hänger på statsministerns gode vän Tony Blair. Många medlemsländer är emot framtidskonventets förslag om ett gemensamt försvar, där länderna lovar att försvara varandra mot angrepp från en annan stat. Det anses vara en fråga för Nato.

Däremot lever fortfarande tanken på en militär förtrupp för att ingripa i oroshärdar. De länder som vill satsa på gemensamma styrkor och avancerade vapensystem ska kunna göra det tillsammans under EU-flagg, utan att tveksamma stater behöver vara med.

Tyskland och Frankrike försöker övertyga Storbritannien om hur det ska gå till. De tre stora länderna ska enas om en militär kärntrupp, och ställa övriga EU inför ett fullbordat faktum.

Det går trögt, säger svenska förhandlare och hoppas på att britterna ska tvinga fram radikala ändringar av förslaget.

Den svenska regeringen säger inte tvärt nej till ett fördjupat samarbete mellan några länder. Men alla ska få vara med om de vill och besluten ska tas av samtliga. Sverige går också emot förslaget att länder som vill vara med ska satsa en viss andel av sin BNP på försvaret.

Det är bra, men något helt annat än vad Tyskland och Frankrike vill. Risken är att vi öppnar dörren på glänt och sedan tvingas till fler och fler eftergifter.

När frågan var uppe förra gången, i förhandlingarna om Nicefördraget, gick Sverige emot själva principen att länder ska kunna gå före militärt och satte stopp för det. Det vore en tydligare position även denna gång.

Nu hoppas Rosenbad på 10 Downing Street. Det är en riskabel strategi.

Britterna har övergivit oss förr, senast när de anslöt sig till industrilobbyn mot Margot Wallströms kemiförslag.

Göran Persson skulle göra klokt i att inte lita för mycket på vad Tony Blair och hans medarbetare lovar. När George W Bush flugit hem från sitt Londonbesök och locktonerna kallar från Paris och Berlin kan Stockholm vara långt borta.