ÅSIKT

Slovenien vill driva på EU:s miljöpolitik

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lastbilarna från Italien och Tyskland dundrar redan igenom Slovenien, det sagolikt vackra landet vid Alpernas sydöstra fot. Bilköerna växer, inte minst i huvudstaden Ljubljana.

– Vi är för ett europeiskt system med vägavgifter. Den ökande trafiken genom Slovenien borde ske med tåg, inte på vägarna.

Boris Zivec, statssekreterare på det slovenska trafikministeriet, visar på sin dator hur trafikströmmarna ökar när landet blir EU-medlem och gränserna öppnas 1 maj. Genomfartstrafiken fördubblas de kommande tio åren, enligt prognoserna.

– Vi funderar på trängselavgifter, särskilt på ringleden kring Ljubljana, säger Boris Zivec.

Slovenien är landet som bryter mot en vanlig uppfattning om vad EU:s utvidgning kommer att betyda för miljöpolitiken. Det blir trögare att skärpa de gemensamma reglerna, tror många. De nya medlemmarna kommer att ha fullt upp med att genomföra de nuvarande EU-kraven.

Det lilla alplandet får däremot beröm för sina snabba reformer. Slovenien har också en egen innovativ politik. En rad miljöskatter förser statskassan med 3–4 procent av de samlade intäkterna, och en särskild fond finansierar investeringar i hållbar utveckling.

Statssekreterare Marko Slokar på miljöministeriet nämner energi, transport och jordbruk som några av de områden där regeringen vill driva på EU:s miljöpolitik.

– Vi ser fram emot att samarbeta mer med progressiva länder som Sverige, säger han.

Alla är dock inte lika positiva. Landet har starka och kritiska folkrörelser.

– Vi vet inte vilken vision regeringen har, säger Erika Oblak på miljöorganisationen Umanotera. Kommer Slovenien vara ett av de progressiva länderna eller inte?

Hon tar EU:s nya avfallsstrategi som exempel.

– Samarbetet inom den europeiska miljöbyrån EEB är jättebra. Vi har gjort ett gemensamt papper med förslag till EU-kommissionen. Men det har varit svårt att tala med ministeriet här hemma om det. Först nu förstår de hur viktig strategin är.

Erika Oblak och hennes kolleger är ett exempel på hur ideella organisationer genom sina europeiska nätverk ofta vet mer än regeringarna. Det hjälper dem i konflikter med industrin. Facket och konsumentrörelsen i Slovenien har samma budskap. För att stå emot hårdföra utländska ägare behövs ett praktiskt samarbete över gränserna.

Det är till nytta också här i Sverige. Ett progressivt Slovenien kan bidra till tuffare kemikaliekrav i EU, som minskar allergier och cancerfall. Om facket i Ljubljana får igenom sina krav på kollektivavtal blir det lättare att värna rimliga arbetsvillkor även i Borlänge och Landskrona.

Hittills har EU gett stöd till de ännu så sköra folkrörelserna i de forna kommunistländerna. Första maj försvinner projektpengarna. Den svenska slutsatsen borde bli att göra ännu mer för att bygga ut samarbetet.

Mats Engström