ÅSIKT

Med Maud försvann centerns miljöpolitik

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Att förklara en centerstämma för utländska besökare är inte alltid så lätt. Jag gjorde ett försök i juni 1993, då holländaren Laurens Jan Brinkhorst gästade partiet. Olof Johansson var miljöminister, Brinkhorst chef för EU-kommissionens miljödirektorat. Min blygsamma roll som svensk miljöattaché i Bryssel var att följa med EU-politikern under resan.

Laurens Jan Brinkhorst studerade intresserat folkdräkterna och den nordiska fanborgen som tågade in när partistämman öppnades. Sedan höll han ett tal om hur viktigt Europasamarbetet är för att lösa miljöproblemen.

På flyget tillbaka till Bryssel frågade holländaren om centerpartiet verkligen var ett syskonparti till hans gröna allians D66. Jag gjorde min plikt och försökte objektivt beskriva centerns rötter i bonderörelsen och utveckling till ett bredare miljöparti. Det är tveksamt om jag lyckades, i Nederländerna är jordbruket en dominerande miljöbov.

Jag tycker fortfarande att beskrivningen var riktig. Miljöfrågorna var centrala för Olof Johansson. Han och Lennart Daléus drev igenom en tuffare politik för återvinning, en kretsloppsfilosofi som satte spår i hela EU. Kampen om Öresundsbron och kärnkraften grundades på ett starkt personligt engagemang.

Nu läser jag hyllningsrapporterna från Maud Olofssons möte i Högfors. Såväl borgerliga ledarskribenter som normalt sansade nyhetsjournalister verkar förförda av att det äntligen hänt något i det politiska livet. Jag hittar ingen analys av vad som egentligen skedde i slutförhandlingarna om den borgerliga plattformen.

Maud Olofsson kan inte ha slagits särskilt hårt för en gemensam arbetsgrupp om miljöfrågorna. Det blev inte mer än ett seminarium. Fem allmänt hållna rader är det enda som centern fick in i policyförklaringen. Ingenting om att avveckla kärnkraften.

Det är inte så förvånande. Ledande företrädare för miljörörelsen undrar vart centerns tidigare engagemang tagit vägen. Centerns ungdomsförbund har klagat över att partiledningen inte är tydligare. Miljöfrågorna förde en undanskymd tillvaro på partistämman i juni.

Formellt håller ändå riksdagsgruppen fast vid offensiva miljöförslag. Skillnaden mot moderaterna är uppenbar för den som läser de senaste partimotionerna.

De svenska utsläppen av växthusgaser ska minska med 6 procent, skriver centern. De bör tvärtom få öka, menar moderaterna som anser att ”det fortfarande saknas otvetydiga vetenskapliga bevis” för att människan påverkar klimatet.

Centern hävdar att Barsebäck 1 kunde stängas utan ökade utsläpp, moderaterna att det var en miljökatastrof. Maud Olofsson vill fortsätta ge bidrag till investeringar som skyddar klimatet, moderaterna varnar för ”en bidragsstyrd miljöpolitik” och föreslår drastiska nedskärningar i budgeten.

Inför maktskiftet 1991 var Olof Johansson stentuff i sina miljökrav. Hur många av partiets gröna frågor tänker Maud Olofsson driva inför den annonserade borgerliga valplattformen 2006?

Mats Engström