ÅSIKT

Granskning bättre än mediedomstolar

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Förra veckan belönades TV?4:s Kalla fakta välförtjänt med Stora journalistpriset för sina avslöjanden om Egyptenaffären. Aftonbladets ledarsida har kritiserat regeringens och Säpos agerande ett antal gånger. Många frågor återstår.

Varifrån kom påtryckningarna för att avvisningen skulle ske så snabbt? Vilken roll spelade statsrådsberedningen, som normalt är informerad om känsliga ärenden? Hur resonerade migrationsministern Jan O Karlsson om informationen till FN:s tortyrkommitté?

Konstitutionsutskottet valde att inte fråga ut inblandade som hade kunnat ge en mer fullständig bild.

Hittills har inte de politiska journalisterna tagit vid när Kalla fakta kört in i Rosenbads vägg.

I stället ägnar sig några borgerliga debattörer åt ideologiproduktion och tveksam pressetik.

Anna Lindh godkände inte några amerikanska agenter på Bromma flygplats. Det är en av de få saker som är klarlagda efter granskningen av affären. Säpotjänstemännen ändrade sina tidigare uppgifter i förhör med justitieombudsmannen, JO.

Den oenighet som finns kvar gäller om det var tal om ett amerikanskt flygplan. Där står fortfarande ord mot ord. JO tror mer på Säpo. Konstitutionsutskottet, som till skillnad från JO har i uppgift att granska statsråden, kommer inte till någon tydlig slutsats om flygplanet.

Att svensk polis skulle sköta avvisningen råder det däremot ingen tvekan om. Det hindrade inte Dagens Nyheters politiske redaktör från att ta till storsläggan i söndags.

”Varför skickar svenska ministrar människor till säker tortyr, via amerikanska agenter som man formellt inte vill kännas vid?” skrev Niklas Ekdal.

Formellt inte vill kännas vid?

En formulering som antyder att regeringen egentligen visste.

Till säker tortyr?

Visst var det fel att lita på Egyptens garantier, som vi skrivit tidigare på denna sida. Men att antyda att regeringen avsiktligt skickade de två männen till tortyr är magstarkt.

Niklas Ekdal använde inte sin text till att argumentera för rättssäkerheten. I stället landade han i en attack på alliansfriheten, som egyptierna på något märkligt sätt blev offer för i DN:s version.

Susanna Popova använde en liknande debatteknik i Aftonbladet den 10 november.

Det finns bara en sanning om Bromma flygplats, försökte hon slå fast, nämligen att regeringen godkände USA:s inblandning.

Susanna Popova bekymrade sig inte över att poliserna ändrat sig om agenterna eller att Säpo även tidigare gett felaktiga uppgifter om affären. Ett antal UD-tjänstemän förnekar bestämt att något amerikanskt flygplan nämndes.

För Popova är Säpo den enda sanningskällan. Hon redovisar inte den slutsats som konstitutionsutskottet, JO och Säpo är överens om: oavsett vilken version som är riktig så bar polisen ansvaret för det som hände på Bromma.

Det finns tillräckligt att kritisera i Egyptenaffären utan att slarva med verklighetsbilden. Vad som behövs är inte svepande formuleringar, utan journalistiskt arbete för att ta reda på vad som egentligen hände.

Mats Engström