ÅSIKT

Fullt med moderater i min brevlåda

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Vad som än händer i skidspåret, backarna och på isen i Salt Lake City så är dagens stora idrottshändelse finalen i afrikanska mästerskapen, Senegal mot Kamerun. Senegals fenomenale El-Hadji Diouf, från franska ligaledarna Lens mot Samuel Eto´o, ägd av Real Madrid. Kanske kan Saloman Olembe, från the Super eagles, avgöra. Hans andra mål mot tappra Mali, var ett sådant som varje fotbollsälskare samlar i det eviga minnet.

Det kom ett brev om rättelse, om ursäkter, beklaganden. Ett brev från gamla TT med skrift av Owe Nilsson. Ord intill ord hade förväxlats. ”Verkligheten” hade blivit till ”Sverige”. Moderaternas paroll hade i TT:s och därmed min version felaktigt blivit till en Gösta Bohman-nationalistiskt inspirerad ”Vänd inte Sverige ryggen”. De flesta minns affischerna: Havet, den blågula fanan, Gösta i någon sorts flottistmössa. Kisande blick mot fienden, hand hårt på rodret.

Bo Lundgren borde smaka av ”Vänd dem inte ryggen”, titeln på 50-talets kultfilm, i skolmiljö dessutom. Nedslitet, våldsamma elever, kris. Till dess de goda krafterna grep in. Aktuellt och bra. Partiledaren kunde klippas in med filmens eviga soundtrack: Rock around the clock. ”One, two, three o´clock, four o´clock, rock. Five, six, seven....”

Fin räkneövning, värdig kunskapsskolan. Dessutom på engelska.

Innan Owe från TT hunnit höra av sig hade min mejlbox fyllts av budskap från helt rasande moderater. Att jag bara kunde antyda att Bosse skulle gå ut i samma främlingsfientliga träsk som de flesta av hans europeiska partikamrater. Sånt skrev de, ofta med tillägget: Jag läser ALDRIG Aftonbladet.

– Du jämställer moderater med nazsister och kletar svastikan på dem, skrev Muf-ordföranden. Jag förstår inte riktigt varför. Hon la till att Bush är snäll mot invandrare men att facket är egoistiska rasister.

Bushs patruller jagar mexikaner vid Rio Grande. De som kommer in i USA välkomnas av bolagen som särskilt billig och rättslös arbetskraft.

AFL/CIO (landsorganisationen) motsätter sig inte omfattande invandring. Den kräver fackliga fri- och rättigheter, anständiga löner och arbetsvillkor. Sånt säger Bush och hans finansiärer nej till.

Jag väntar mig inte att unga högermäniskor ska ha någon som helst kunskap om fackföreningsrörelsen. De nöjer sig som alltid med klassförakt.

Urban Ahlin, utrikesutskottets nye socialdemokratiske ordförande, ringer. Han är aningen sorgsen över att jag kallat honom cocacola-mannen och dessutom uppfattat hans uttalande i Dagens Nyheter som hård kritik mot Palmes-Carlssons utrikespolitik. Ahlin berättar att han slutat med cocacola. Flaskan på DN-bilden tillhörde intervjuaren. Ahlins resonemang om uppbrottet från Palmes utrikespolitik handlade – egentligen – om att det kalla krigets logik upphört. DN hade vanställt hans åsikter. Det kan jag väl tänka mig. Det handlade väl om att passa in Ahlin i tidningens grovt förvrängda propagandaserie om att Persson representerar Europas höger. En så kallad cover up i en tid då Europas borgerlighet vinner val efter val på högerpopulism och smygrasism.

DN:s propagandatexter dementerar särskilt tydligt Per Unckels besynnerliga tes att socialdemokrater är särskilt gynnade av medierna. Högerideologen framträdde i stort sett oemotsagd i radions ”Vår grundade mening”. Jag skriver det medveten om riskerna. Programmets redaktör, Åke Pettersson, avfärdade, inför journaliststudenter, tidigare kritik av programmet med argumentet: ”Svenning var bakfull”. Egendomligt, mest med tanke på mina beskedliga dryckesvanor.

Ragnar Thoursie, Ams-tjänstemannen och en av det senaste halvseklets främsta poeter var i tisdags inbjuden till ABF-huset i Stockholm. Jag tar fram en av hans dikter, väl anpassad till en vecka som denna:

”att undgå livets gäldenärer, dödens oförrätter,

intrigerna på torget och skampålen i kammaren,

racuner, avund, skadeglädje, kort sagt allt

som tillhör en modern och framåt man

år 1703.”

Olle Svenning