ÅSIKT

Döden finns redan i Mellanöstern

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Buss 37 stannade i går eftermiddag till på Moriahboulevarden i Haifa. Strax efteråt smulades fordonet sönder, femton dog. En attack från en självmordsbombare, den första sedan massakern i början av januari.

Terrorattacken utannonserades i måndags: ”Israel ska få betala ett högt pris för sina brott”, sa Hamas talesman Abdel Aziz Rantisi.

Samma dag hade den israeliska armén dödat åtta palestinier, bland dem en gravid kvinna och en 13-årig pojke.

Februari blev en blodig månad i Gaza. 72 palestinier förlorade livet under Tsahals hårdföra så kallade upprensningsaktioner i de ockuperade områdena. Mer än två hundra hus krossades. Stabschefen Moshe Ya’alons kalkyl var att det palestinska motståndet skulle knäckas på några månader.

Ett svar kom i Haifa i går: femton döda israeler.

En absurd våldslogik skapas av de två huvudmotståndarna: den militariserade alltmer högerextrema israeliska regeringen mot de desperat militanta palestinska organisationerna.

Den ojämna, dödliga kampen skuggas av krigsförberedelserna runt Irak.

President Bush har lovat fred och demokrati, fast ingen egen stat åt palestinierna. Han har viftat med en ”road map”, en vägkarta. Fast aldrig visat vart den leder.

Någon orientering har dock Bush hjälpt till med: Arafat ska bort. De israeliska bosättningarna ligger i allt väsentligt fast.

Arafat, i sitt sönderbombade skjul, anses fortfarande av Sharon och Bush som terrorismens arkitekt. Den gamle mannen, alltmer isolerad och maktlös, drivs av sina nära medarbetare till att både skriva om konstitution och strategi. Den palestinska myndighetens främsta experter flyttade till London för en tid för att skissa på en författning som bland annat ska bekämpa korruption och lägga en stor del av den politiska makten hos en premiärminister. Arafat kan flyttas från dagspolitiken.

Arafats närmaste man Abu-Mazen kräver att den väpnade kampen ska inställas under minst ett år och att Intifadan ska avmilitariseras. Förslagen möts av dubbelt förakt. Från den israeliska krigsmaskinen och från de extrema palestinska organisationerna. Attackerna, som i går, mot civila israeler är i hög grad också riktade mot den palestinska myndigheten. Våldet kommer att fortsätta så länge inte ockupationen upphör. Och ett sådant beslut är för närvarande uteslutet. Sharon-regeringen bygger nämligen på partier som är motståndare till en palestinsk stat och som kämpar för utbyggnad av bosättningarna.

I skydd av det stora kriget kan Sharon fortsätta sitt förtryck av palestinierna, vifta bort alla fredsplaner och se fram mot den nya modell för Mellanöstern som USA ska bomba fram.

I den finns ingen plats för ett självständigt Palestina. Den givna slutsatsen av det är att dödandet och våldet kommer att fortsätta. Som i går i Haifa.

Olle Svenning