ÅSIKT

Sabah Jawad längtar hem till Irak

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag vill gärna resa hem och sitta i Iraks nya parlament, säger Sabah Jawad. Han har levt i exil lika länge som Saddam-diktaturen förtryckt den irakiska befolkningen.

– Men jag vill leva i ett fritt Irak. Inte ett land som styrs av USA och Bushs guvernör Tommy Franks. En högerextrem general och Sharon-beundrare.

Vi samtalade, i en hyfsad källarlokal, tolv timmar innan krigsalliansens bomber med knapp marginal missade Saddam Hussein.

Sabah, länge ordförande i en internationell NGO för pressfrihet, tillhör den halva miljon exilirakier som lever i Storbritannien. Han tillhör organisationen ” Demokratiska irakier mot kriget”.

– Saddam har alltid varit ett monster. Han har systematiskt mördat fackföreningsaktivister och vänsterpolitiker. Väst stödde honom länge. Uppmuntrade hans kriminella krig mot Iran. Sålde nervgas, kemiska stridsmedel och kärnvapenteknologi till honom.

Sabah trummade på bordet med sin lilla vita hand: ”Du hörde väl på Robin Cook. Han som som varit utrikesminister sa ju att precis så har det västliga dubbelspelet sett ut”.

Jo, jag hörde Cook i parlamentet och skulle, om jag inte vore så förbannat opartisk, ha kunnat ställa mig upp och applådera hans tal som så många gjorde.

– Kriget, som vare sig har lagligt eller folkligt stöd, har sedan länge bestämts i Vita huset, sa Cook och sedan lämnade han Blairs regering.

Cook är ordförande för de europeiska socialdemokraterna av vilka endast labourledningen vill bomba sönder Irak. Givetvis vill inte Cook, som en gång argumenterade för ”en moralisk utrikespolitik”, tillhöra en sådan regering.

Gång på gång försäkrar Blair, som talar tydligt och skarpt, och Bush, som mumlar platt och osammanhängande, att de gigantiska bomberna och robotarna i huvudsak är skonsamma.

Några offer får man räkna med och dem ber de båda krigsledarna till Gud för. Men annars fridfullt utom för Saddam och hans klan.

Jag ville gärna kontrollera uppgifterna med försvarsminister Hoon, osentimental, kanske inte ens kristen.

Han säger till oss journalister: Clusterbomber, de som massakrerar civila, måste användas, de är effektiva. Utarmat uran duger också, de sprider inte alls cancer.

Kanske inte ens terrorbombningarna av Bagdad ställer till någon särskild skada.

Richard Perle, Bushs särskilt förtrogne militärrådgivare, syns regelbundet i Murdoch- imperiets krigsentusiastiska Sky Channel.

– Tack gode Gud för FN:s död, uttalade han i veckan.

Gud är tillfälligt inhyrd av Bush och hans krigiska män.

Perle lovar ändå att ett slags låtsas-FN ska finnas kvar: ”Pratkvarnen vid Hudson-floden kommer också i framtiden att fyllas av bräkanden.”

Perle styr vid sidan av världspolitiken också bolaget Trireme, specialiserat på vapen- och säkerhetssystem. The New Yorker visar, väldokumenterat, Perles nära relationer till vapenhandlarnas Gudfader, den saudifödde Adnan Khashoggi. Under en lunch i Marseille kalkylerade de Irak-krigets betydelse för Perles ekonomiska intressen.

– Om det blir krig kommer miljardtals dollar att spenderas, sa Khashoggi uppmuntrande.

Perle har stämt New Yorker, fast inte i USA utan i Storbritannien.

Bushs män räknar stenhårt med brittisk lojalitet.

Lördagförmiddag. Grannen spelar Chopins nocturner. Räven i trädgården sträcker svansen mot solen. Demonstranterna samlas i hundratusental för en sista stor protest mot det som ser ut att bli ett nytt sexdagarskrig.

På den tiden Göran Persson bjöd på middag brukade han hylla Jacques Chirac:”En trevlig kille, som sprider fest åt våra möten”.

Chirac, den gamle skojaren, har aldrig varit populärare än nu. Hyllad av miljontals antikrigsdemonstranter och Persson, som visst också är mot kriget.