Aftonbladet
Dagens namn: Matteus
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

En död miljardär förenar Libanon

   Stillsam, klagande sång sveper runt ett litet kapell, beläget mellan maroniternas S:t Georges kyrka och Martyrernas torg. Sorgesången ägnas politikern och miljardären Rafiq Hariri, mördad i Beiruts centrum den 14 februari. Han var sunnimuslim, fast hans grav är också dekorerad med kristna Maria-bilder. En stor affisch visar porträtt på Hariri och Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah.

Hariri vördas över hela landet som en Kristus-gestalt. Mannen som byggde sitt miljardimperium i Saudiarabien har blivit en för alla gemensam martyr i Libanon, länge sönderslitet av religiösa strider. Den libanesiske författaren Alexandre Najjar skriver i sin roman om Beirut, att stan tar emot med öppna men såriga armar.

 

På Martyrernas torg knappt hundra meter från Hariris och hans vakters gravar, har studenter byggt en liten tältstad. En politisk ockupation av det torg som i snart hundra år representerar libanesisk kamp för oberoende. Studenterna kallar sin aktion för en självständighetens intifada.

– Vi kommer att stanna här tills syrierna lämnat landet och en demokratisk regering valts, säger Alaa Meihi, utbildad dataingenjör, hemkommen till arbetslöshet efter några år i Förenade Arabemiraten.

”Truth” står det skrivet i pannan på ungdomar och på små ljusblå symboler att fästa på tröjan. Libaneserna vill veta sanningen om mordet på Hariri, mannen som lät bygga upp huvudstaden och samtidigt gav landet en statsskuld på 200 procent av BNP och en valuta på väg mot underjorden.

 

Studenterna runt mig talar med glatt raseri om Syriens faktiska ockupation: den korrumperar statsapparaten, slår sönder vår ekonomi och driver arbetslösheten mot outhärdliga nivåer.

Antalet syrier i Libanon kan ha varit över en halv miljon. Hittills har de huvudsakligen sålt sin arbetskraft till byggbranschen och till löner långt under de libanesiska. Numera strömmar också högutbildade syrier in i landet. Därför, resonerar Alaa och hans kompisar, blir libanesiska ungdomar utan jobb och tvingas emigrera.

Det räcker inte att syrierna drar tillbaka sina soldater. De måste lämna vårt land i fred, säger Alaa Meihi. Han är drus, medlem av Walid Jumblatts egenartade socialistparti, PSP. Vördnaden för Hariri och kampen mot Syrien har förenat kristna och sunnimuslimer. Hizbollah, med sin förankring i de fattiga shiitiska regionerna, kan också bryta sin allians med grannlandet, förutsatt att de får behålla sin väpnade milis. Den är nödvändig för att skydda södern mot israelisk aggression, resonerar Hizbollah. De andra partierna och religiösa organisationerna, liksom FN-representanten Terje Röd-Larsen accepterar argumentet.

 

Jag far upp till bergen, där snön fortfarande döljer en del av skönheten. Jag chansar på ett möte med Jumblatt, på en gång feodalfurste, religiös ledare och partikamrat med Göran Persson. I hans mottagningsrum finns en gigantisk målning som föreställer två tsaristiska officerare till häst. Hovarna trampar på en naziflagga. I tavlans översta högra hörn lyser två porträtt av Lenin och Stalin.

Jumblatt sveper förbi mig och nickar:”Han hinner inte i dag. Han ska möta USA:s ambassadör”, säger en man i hans vaktstyrka. Ambassadören får nog problem med att analysera tavlan.

Jag bjuds hem till en drusisk familj. Familje­överhuvudet Ziat är bekymrad: ”Jag somnade arg i natt, liksom min son. Hans mor fick besvär med nerverna. Min son berättade nämligen i går att han förälskat sig i en muslimsk kvinna och vill gifta sig med henne. Gör han det, måste vi utesluta honom ur familjen. Druser håller ihop.”

Allt har inte ändrats i Libanon.

Olle Svenning
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Ledare

Visa fler
Om Aftonbladet