ÅSIKT

Helle ska rädda socialdemokratin

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Helle Thorning-Schmidt intog scenen och övertog den gamla danska socialdemokratin:

” I dag, den 12 april, er en ny begyndelse for socialdemokraterne”, sa hon triumferande.

Hon fick beskedliga 53 procent av partimedlemmarnas röster. Bortåt 90 procent av partiets medlemmar svarade, via nätet, på frågan om vem som ska leda det sargade partiet.

Thorning-Schmidt, flott, världsvan, europeisk och akademisk ställdes mot partiets evige partiledarkandidat Frank Jensen, beprövad minister, förankrad i facket och stödd av partiets legendarer Anker Jörgensen och Svend Auken. Tydligare kunde inte den gamla klichén om förnyelse mot traditioner bli.

–?Vi har nu sagt endegyldigt farvel till billedet av socialdemokratiet som topstyret og betonaktigt”, sa Thorning-Schmidt.

Hon lovade ett mer rättfärdigt samhälle ”for hver eneste dansker”. Hon sa inget om invandrare och flyktingar. Däremot ogillar hon att män och kvinnor delar på de politiska uppdragen.

Medlemsomröstning om partiledaren är ett genombrott för demokrati och öppenhet, sa Helle Thorning-Schmidt.

Den danska metoden är inte ny, vare sig för den politiska vänstern eller högern. Spanska socialister har ständigt medlemsomröstningar. Ibland har den direktdemokratiskt valde ledaren bara klarat sig kvar några månader. Italiensk och fransk vänster delar in sig i olika fraktioner. Medlemmarna får välja mellan dem och den största gruppen utser partiledare.

För några år sedan valde den åldrande medlemskåren i brittiska konservativa en representativ ledare. Det blev Iain Duncan Smith, till det yttre slående lik Fredrik Reinfeldt. Duncan Smith visade sig mer van vid rävjakt än parlamentsdebatter. Varje gång han yttrade sig gnagdes någon decimal bort från partiets redan klena väljarstöd. Duncan Smith byttes snart ut och den gången tillfrågades, för säkerhets skull, inte partimedlemmarna.

Lärdomen är trivial: medlemsdemokratin är vacker och respektabel men kan föda riktigt hopplösa ledare. Sånt följer av att medlemsantalet är pressat lågt och oftare speglar ett ärofullt förflutet än en komplicerad nutid.

För tillfället kan vi vältra oss i opinionsmätningar om Göran Persson och hans framtid.

Det ser illa ut för Persson medan ljuset lyser över Margot Wallström. Aningen paradoxalt: Folket önskar en ledare vars EU-åsikter kraftigt avviker från folkets. Bortsett från EU sammanfaller i huvudsak Perssons och Wallströms politiska tänkande. Däremot, för att uttrycka det milt, skiljer sig deras personligheter åt, liksom sättet att utöva ledarskap.

Möjligen är det så att det personliga, mer än det politiska, bestämmer partisympatier och därmed valutgången. Så skulle det danska valet kunna tolkas.

”Skit i traditionerna” heter en roman av dansken Leif Panduro. Rådet behöver inte följas ”hvergang”.

Olle Svenning