ÅSIKT

Israels murbygge gav Hamas segern

”Första valprognosen fick jag i en förort till Beirut”

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Vi kan vinna 40 procent av rösterna”, sa en av Hamas ledare när vi möttes i en nedgången förort till Beirut förra året.

En hygglig prognos, fast han hade inte riktigt räknat med vinsterna i val­spurten.

– Vi är beredda att acceptera en vapenvila, men varaktig fred är bara möjlig när Palestina blivit en suverän stat med gränser som före kriget 1967.

Jag betraktar – något självupptaget – rubriken på min intervju: ”Får Hamas vinna val?”

Osäkert. Israel och därmed Bush-administrationen sa omedelbart att de vägrar förhandla med en Hamasregering. Den israeliska regeringen hotar frysa en del av palestiniernas ekonomiska tillgångar.

– Vi ska förhandla bättre med Israel än Fatah gjort under de senaste tio åren, sa en av de mer moderata Hamasledarna, Abu Tir.

Väljarna övertygades. De visste att Sharon ensidigt skrivit ut både politik och militära attacker i regionen. Han krossade därmed både Mahmoud Abbas och det bräckliga Fatah.

Starka skäl till skepsis

Skälen till skepsis mot Hamas är starka och välmotiverade. Hanan Ashrawi, människorättsaktivist och Palmepristagare, varnar för att Hamas religiösa uppdrag ska överskugga och tränga bort den politiska demokratin. Ashrawi, invald i parlamentet för Tredje vägen, ställer annars krav som väl sammanfaller med Hamas valplattform: Israel måste acceptera ett självständigt Palestina med gränser som före kriget 1967. Ge upp bosättningarna, upphöra med militära övergrepp och ge upp murbygget.

Ashrawis kritik når dessvärre inte fram till västvärlden, som ensidigt skickar alla krav på anpassning i riktning mot den lilla, sönderstyckade palestinska myndigheten och dess nya herrar (kvinnorna har fått ytterst få platser i parlamentet). Ingen västlig ledare påpekar det självklara, nämligen att Israel måste ge upp ockupationen och inleda fredsförhandlingar.

Redan formulerar USA och EU, fast suddigare, utpressningskrav: Om den valda regeringen i det icke-suveräna Palestina bryter mot fredsprocessen, skärs bistånd av. En egendomlig reaktion på ett demokratiskt val.

EU sände förra året fem miljarder till de palestinska områdena. Ett anständigt uppmätt stöd för att bidra till att bygga upp sådant som israelisk militär slagit sönder eller saboterat: vatten- och elförsörjning, sanitära anläggningar, jordbruksodlingar, massakrerade hus.

I överbefolkade Gaza lever, enligt FN, över 70 procent under fattigdomsgränsen. Tanken i väst tycks vara att de fattiga ska straffas än mer på grund av att de inte röstat som de borde.

En valsociologisk utvikning: staden Qalqilya på Västbanken såg stora delar av sina bördiga odlingar söndertrasade av Israels murbygge. I kommunalvalen förra månaden erövrade Hamas samtliga fullmäktigeplatser. Pedagogik för den som behöver hjälp att tolka parlamentsvalen.

Hamas har utfört ohyggliga terrordåd, absolut omöjliga att rättfärdiga. Den som nöjer sig med att trycka fast terroriststämpeln på Hamas har svårt att se organisationens hela komplicerade mönster. I det kan man läsa ut mycket av social välgörenhet, vård och utbildning, sammankomster i moskéer. Basverksamhet, förankrad i det civila och religiösa samhället. Dessvärre också i det militära.

– Genom att vinna valet ger vi motståndskampen konstitutionell legitimitet, säger en av Hamas ledare.

Två frågor, minst, oroar efter Hamas valseger:

Riskerar de palestinska områdena att islamiseras?

Kommer inte Israel att erkännas?

Ingen islamisk republik

Den palestinska befolkningen motsätter sig massivt idén att förvandlas till islamisk republik.

Hamas förefaller förstå budskapet och lovar folkomröstning i den mån frågan om islamisering ställs.

Hamas 30-sidiga valdokument rymmer inte det gamla kravet om att Israel ska tvingas upphöra att existera. En optimistisk och rimlig tolkning är att rörelsen, liksom PLO en gång i tiden, prövar samtal med representanter för Israel. De tvingande politisk-ekonomiska skälen är bedövande starka.

– Förhandlingar är inte tabu, säger Mahmoud al-Zahar, en av Hamas grundare. Hans son dödades och hans hustru förlamades vid en israelisk flygattack.

Om två månader håller Israel val.

Vad säger västvärlden om den krigiskt oförsonliga högern vinner?

Ställer Bush in mångmiljardbiståndet och vapenleveranserna?

Olle Svenning