ÅSIKT

Fransk revolt mot högerregeringen

Var tionde ung kvinna lever i fattigdom – trots god ekonomi

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

De fyrtio största franska bolagen hade ett fint år 2005. Vinsterna steg med 30 procent. Bara Thomson plågas av en liten förlust. Uthärdligt med tanke på att övriga företag drog in vinster på 84 miljarder euro.

Samtidigt mäts arbetslösheten bland unga till 22 procent. Var tionde ung kvinna lever i fattigdom.

När den offentliga fattigdomen ställs mot det oerhörda privata överflödet exploderar de sociala konflikterna i Frankrike, med radikala traditioner och stark tro på medborgarskapets rättigheter.

Städerna dånar av protester

Den elegante premiärministern de Ville- pin, som skrivit vackra böcker både om lyrik och Napoleon, lovade när han just klätt om till sin höga post, att föra samtal med fackföreningsrörelse och studenter. I stället dikterade han i parlamentet med hjälp av statskuppsparagrafen 49:3 att ungdomar under 26 år ska kunna anställas och avskedas fritt och utan minsta motivering. En särlag (CPE förkortas den) för unga, som på en gång blir lätthanterlig reservarbetskraft och (i praktiken) berövas möjligheter till banklån och hyreskontrakt.

Strax efter beslutet dånade städerna av protester från miljoner demonstranter. Tre fjärdedelar av universiteten är stängda, gymnasier blockerade.

Universitet i slitna Saint Denis, centrum för de fattiga och exkluderade ungdomarnas uppror i höstas, dekoreras med banderoller som kräver kamp och enighet mot CPE. Ett slags flash back till ruffiga Nanterre-universitetet, där prologen till 1968 skrevs ut. Nu som då förenas (åtminstone för en tid) studenter och fackliga organisationer. Den här gången är de båda allierade i fronten mot CPE. Fast, ”det är bara en början”, som det hette -68.

Splittrade

Facken är numerärt svaga, ofta splittrade, men effektiva när de kan knyta an till och organisera folkligt missnöje. För drygt tio år sedan rev fackliga protester, stödda från förnäma Collège de France, upp högerregeringens sociala nedskärningar.

Studenternas vida nät av organisationer har de senaste två decennierna fällt en handfull utbildningsministrar.

Vänstertidskriften Le Nouvel Observateurs något äldre manliga krönikörer fnyser något nedlåtande både över högerregeringen och demonstranterna: Herregud, ett sådant stök och bråk för arbetsrättens skull. ”Om demonstrationerna åtminstone riktat sig mot regeringens förslag att stampa ut elever ur skolsystemet redan vid 14 års ålder”, menar chefredaktören Jean Daniel.

De två ämnena har annars samma rubrik: Inskränkt medborgarrätt för de unga.

I slitna förorter som Courneuve, där 14-åringar ska sparkas ur skolan, revolterar de unga. Medelklassens ungdomar, hotade av särbehandling och diskriminering, försvarar sig med demonstrationer och att organisera Generation précaire (ungefär Den otrygga generationen).

Socialistpartiet har, en aning överraskande, varit befriade från politisk tondövhet. Partiledaren François Holland avfärdade omedelbart CPE-lagen. Unga socialister har oftast ersatt extremvänstern som demonstrationsledare.

Vänstern och facken säger inte alls nej till reformer av de museala delarna av arbetsmarknadslagarna.

Landsorganisationen CFDT, som länge burit upp ”den andra” vänstern, den frihetliga och icke-centralistiska, uttrycker det avgörande kravet: Det är inte varje enskild arbetsuppgift som ska skyddas, det är den enskilde löntagaren. Hon och han ska, oberoende av ålder, ha rätt till trygghet, omskolning, vidareutbildning. Den reformistiska vänstern lär av Skandinavien, främst Danmark.

Storstrejk väntas på tisdag

Nästa vecka kan den sociala kraftmätningen komma att avgöras. Storstrejk väntar på tisdag, liksom massdemonstrationer, förhoppningsvis befriade från våld.

Dras CPE tillbaka? Spricker högern? I går tog inrikesminister Sarkozy avstånd från sin egen premiärministers lag. Taktiskt förstås, de båda kämpar om att bli högerns presidentkandidat.

Regeringen prövar att splittra fack och studenter. Premiärministern tog emot de fackliga ledarna i fredags och meddelade dem: CPE-lagen dras inte tillbaka. Regeringschefen skulle ha talat med studentledare i går. De ställde in mötet. Det fanns inget att förhandla om.

Motståndet förblir enat.

Vårvintern 1968 publicerade Le Monde en klassisk artikel: ”Fransmännen har tråkigt”. Strax exploderade maj-revolutionen.

Vårvintern 2006 sa Maud Olofsson: ”Fransmännen är så nöjda med sina nya arbetsmarknadslag (CPE).”

Sedan smällde det igen.

Olle Svenning