ÅSIKT

Fler ska mättas av matkuponger i USA

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Räntekostnaderna suddas ut i USA. En finansman svindlar bort 400 miljarder. Fattigdomen växer; hårda tider som på 30-talet, när Bing Crosby sjöng Yip Harburgs ”Brother can you spare a dime”. Den klassiska sången om mannen som byggde den amerikanska drömmen men hamnade i kön till soppköket.

Framför mig ligger en rapport från en fortfarande ansedd amerikansk think-tank; den handlar om den växande fattigdomen i USA.

Krisen väntas driva upp antalet fattiga med tio miljoner till sammanlagt över fyrtio miljoner.

Ytterligare sex miljoner kommer att sorteras in under kategorin ”mycket fattiga”. Barnen lämnas ut till en allt eländigare värld: Ytterligare tre miljoner kommer att leva i fattiga familjer, två miljoner i djup fattigdom.

Matkuponger, som i dag delas ut 30 miljoner, blir till försörjning för ytterligare 2,6 miljoner.

De som krisen kastar i arbetslöshet kan sällan räkna med a-kassa; den omfattar färre än fyrtio procent.

De som mer än andra hotas av dramatiskt växande arbetslöshet – lågutbildade med deltidsjobb – räknas i stort sett undantagslöst bort från den bräckliga a-kassan.

Kontantbidrag, som numera kallas ”tillfälligt stöd åt behövande”, hämmas av starka restriktioner. De sociala skyddsnäten är så klena att familjer utan barn helt enkelt faller igenom; de får inte en ”dime”; de får nöja sig med tre månaders matkuponger – sedan är det slut.

Det sociala sönderfallet, groteskt förstorat av en kapitalistisk kris, blir till förvridna monument både över Bill Clintons fattigdomsskapande workfare-politik (kopierad av europeisk höger) och, förstås, av George W Bush klasskamp för de redan rikas räkning.

Reallönerna för folkmajoriteten har i princip stått stilla sedan 2001. Inkomst- och klasskillnaderna ligger på 20 -talets nivå skriver New York Times-journalisten Steven Greenhouse i sin bok ”The Big Squeeze”, med undertitel ”hårda tider för de amerikanska arbetarna”. Fast hans perspektiv sträcks ut till de allt mer hotade tjänstemannaskikten.

Obama förväntas vrida det kapitalistiska sammanbrottet mot något som kan likna det Lyndon B Johnson kallade ”the great society”. Pengarna till detta väldiga välfärdsprogram försvann i Vietnam.

Hur mycket av den nye presidentens resurser som binds i andra galna krig är osäkert. Däremot har han lovat betydande sociala reformer, från hälsovård till en minimilön som närmar sig det anständiga.

I går presenterade han miljardstinna reform- program för att förbättra barnens villkor – fullkomligt centralt för all jämlikhetspolitik.

Ett samhälle är inte på allvar civiliserat när barnfamiljer måste lita till matkuponger och miljontals hoppas på att välgörenheten kan ge dem ”a dime.”