ÅSIKT

Den sårade fursten

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Silvio Berlusconis söndagsbudskap till hemmapubliken i Milano var de gamla vanliga: hån mot rättsväsendet och hyllningar till den egna ungdomligheten. När folket skulle prisa ledaren lösgjorde sig en psykiskt sjuk man för att driva ett hårt föremål, en miniatyr av Milano-domen, i Berlusconis ansikte.

Ett ögonblick av slapp säkerhet som när den förre påven attackerades eller Ronald Reagan besköts. Skador och blod, kaos och skräck. Men ingen dödades.

Italiensk nutidshistoria lever nära begreppet ”spänningens strategi”. Främst högerextremister skulle via mordisk terror driva staten först till våldsamma repressioner, därefter till sammanbrott. Människor skulle i skräck fly demokratin.

Den borgerliga eliten samlades i det parallella maktsystemet, P 2. En av medlemmarna i detta hemliga sällskap var Silvio Berlusconi.

Som regeringschef har han prövat sin variant av spänningens strategi. Förra veckan talade han vid Europahögerns kongress. Han sprutade förakt mot domstolarna (”kommunister”) och mot konstitutionen. Medier reducerades till fiender. Furstens främlingskap för demokratins elementa och för oppositionens rättigheter är unik i Västeuropa.

För några veckor sedan drog en massiv demonstration genom Rom, uppburen framförallt av folkliga rörelser, oftast av ungdomar. De krävde Berlusconis avgång och påminde om hans brutala övergrepp på flyktingar och förtryck av minoriteter. Oppositionen mot Berlusconi formuleras främst utanför partierna – i det civila samhället. Den politiska vänstern har i praktiken varit söndersmulad sedan dess ledare, Massimo D’Alema, ingick uppgörelse med Berlusconi om författningen. I går besökte den nyvalde vänsterledaren Gianluigi Bersani Berlusconis sjukbädd. En gest av respekt mot regeringsämbetet och mot den sårade fursten. Vänstern måste förhindra att söndagens attentat på nytt skruvar upp spänningens strategi.

Den värdigt åldrige presidenten Giorgio Napolitano vädjar om lugn och enighet mot det politiska hatet. Förr skyddades Italien av en ”republikansk front” som enade de demokratiska partierna mot fascism och extremism.

Den gemenskapen har Berlusconi slagit sönder. Det är värt att påminna om också när fursten sårats blodig av en mentalt sjuk man.