Hatet mot romerna eldas på i Italien

25 maj 2008, ROM. Casilina 900, så betecknas ett av romernas läger, placerat i utkanten av Rom. Det har legat där sedan 60-talet. Platsen för en folkspillra i trasig fattigdom, avskärmad från övriga samhället. Nyligen beslutade Roms myndigheter beslagta hundar och katter i lägret. Djuren riskerade nämligen fara illa. De djurvänliga tjänstemännen och poliserna hann kanske inte tänka på barnen och de gravida mödrarna i lägret. Dessa fick det svårare med angrepp från råttor när katterna försvann.

Polisen beslagtog samtliga fordon och spärrade av lägret från omvärlden. 170  000 individer, fler är inte romerna i Italien, definieras bort, suddas ut, blir icke-människor. Statistik illustrerar villkoren: romernas medellivslängd är hälften av andra italienares, barnadödligheten femton gånger så hög.

Silvio Berlusconi och hans borgerliga allians flyttade symboliskt romerna från de eländiga lägren rakt in i valrörelsen. Han kallade medlemmar av denna lilla förföljda folkspillra för ”ondskans armé”. Umberto Bossi, ledaren för rasistiska Lega Nord, lovade jaga romerna ur landet, gärna med gevär. Gianni Alemanno, hyllad som en ny il Duce, lovade som nyvald borgmästare i Rom att demolera romska läger.

Fascisten Luca Romagnoli, en del av Berlusconis regeringsunderlag, krävde deportation; romerna borde samlas i ett stort åttamiljoners läger i Östeuropa.

Har starkt stöd

Högerregeringen har folkligt stöd för sina vallöften. 68 procent av italienarna vill hjälpa till att kasta romerna ur landet. Hatet fylldes nyligen på av ett skamligt placerat rykte: ung flicka av romskt ursprung kidnappar sex månaders baby. En klassisk fördom och kliché, ständigt utnyttjad för att legitimera förföljelse. Förtalet blev snart söndersmulat av människorättsorganisationer, som grundligt undersökte anklagelsen.

Det påstådda barnarovet hetsade fram lynchstämning: romska läger stacks i brand. Pogromliknande attacker riktades mot bland annat Pontecellilägret i norra Neapel. I brutala razzior massarresterades romska män. I Berlusconis tidning Il Giornale läste jag om ett ”Italien i revolt”. Texten illustrerades med detaljerade kartor över landets romska getton och pålitligt beväpnade poliser, passiva beskyddare av de revolterandes upprensningsaktioner.

Berlusconi höll, med omedveten symbolik, sitt första regeringsmöte bland sopbergen i Neapel. Han och inrikesminister Maroni, en mustaschprydd högerextremist, försäkrade: Hård kamp mot romerna. Kör ut dem. Helst till Rumänien. Och stäng gränserna.

EU-sanktioner uteblir

I veckan besöktes Casilina 900 och andra getton i Rom och Neapel av Viktoria Mohacsi Hon är liberal medlem av EU-parlamentet och rom. Mohacsi anklagade Berlusconikoalitionen för att sprida hat, för att ha drivit en valrörelse fylld av rasism och främlingsfientlighet. Den italienske premiärministern hånade därmed det progressiva program mot diskriminering och för romernas integration som EU beslutade om i början av året.

Följden borde bli EU-sanktioner mot Italiens regering. Det blir det inte. Berlusconi skyddas av partivännerna i Europahögern, bland dem svenska moderater. Betydande delar av högerns EU-grupp försökte till och med stoppa veckans parlamentsdebatt om förföljelsen av italienska romer. Med några få rösters marginal misslyckades censurförsöket och EU-kommissionären Vladimir Spindla fick möjlighet att tydligt fördöma den våldsamma rasismen i Italien och den populistiska hetsen. Han betonade gång på gång att EU motsätter sig varje form av diskriminering. Samma sak har Maria Teresa Fernandez, vice premiärminister i den spanska socialistregeringen sagt.

Ökande främlingshat

Från europeiska höger-ledare är det tyst. Många av dem har själva laddat sina valkampanjer med främlingsfientlighet och löfte att ”köra ut” flyktingar, Nicolas Sarkozy är ett exempel. Andra har allierat sig med högerpopulistiska partier, exempelvis dansk och norsk höger. Carl Bildt, en varm beundrare av Berlusconi, har inte ett kritiskt ord att säga på sin självförtjusta blogg.

Vi vadar i texter och uttalanden om den europiska vänsters kris; det tycks inte finnas plats för frågor om högerns moral och praktik: den öppna, ibland implicita, främlingsfientligheten, entusiasmen för kriget i Irak och för en auktoritär kapitalism. Fenomen som särskilt tydligt gestaltas av Silvio Berlusconi.