ÅSIKT

Monopol med Kjell i Lönneberga

LEDARE

Kjell Östh är uppväxt i Lönneberga. Byn som Emil har gett en plats i alla svenskars hjärtan. Men det hjälper inte Kjell. Efter 28 år av arbete och plikt är han och 249 kamrater sparkade från Silverdalens finpappersbruk. Ägarna tyckte inte det var tillräckligt lönsamt.

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

– De spelar monopol om människors framtid och öden, säger Kjell Östh.

Emil i Lönneberga blev både bok och film. De avskedade får inte samma uppmärksamhet. En utredning visar att de har svårt att komma till tals i media. Nu ska Kjell Ösths ofrivilliga arbetslöshet visas på Virserums konsthall.

”Uppsagd” heter utställningen. För journalisten Ann Patmalnieks och fotografen Matthias Alm berättar 20 pappersbruksarbetare från Silverdalen och Lönneberga hur deras liv förändrats efter den 22 november förra året då den finska ägarmakten plötsligt dök upp i ortens Folkets hus och utdelade dödskyssen.

Nu åker Kjell Östh varje dag till fabriken där maskinerna står stilla. Kjell städar och hoppas att en ny ägare ska komma och fortsätta produktionen.

– Det känns som att vara på en långt utdragen begravning, säger Kjell Östh i Ann Patmalnieks texter på konsthallens väggar.

De berättar om yrkesstolthet, sammanhållning, omsorg och ett gott liv. Alla de värden och den livskvalitet som förknippats med bruksorterna och Sveriges framgång.

Maktlöshet har tagit över i Silverdalen, Gislaved och Degerfors. Det är ett enormt slöseri med mänsklig kunskap och industriellt mervärde. Som om det inte är illa nog utsätts också brukssamhällena och dess struktur för en smutskastning utan motstycke. I tv-soffor framträder den ena experten efter den andra och uppmanar bruksorterna att skaffa en ny omvärldsanalys. Det finns även en klick av arbetarrörelsens ekonomer som påstår att vi inte ska hålla på med gummi eller stål.

Jasså. Men hur ska då det handelsöverskott på 19 miljarder kronor som stålet förra året gav Sverige ersättas?

Det är inte bruksandan som är det stora problemet. Dilemmat är att ägarmakten har spårat ur. Stålverket i Degerfors är ett av de vinstrikaste och mest specialiserade i världen. Där är lönsamheten skälet till att de engelska delägarna stjäl affärsidén och flyttar den till Sheffield.

Bruken behöver inte bannbullor. Vad som krävs är nya ekonomiska modeller som stimulerar lokal industritillväxt och tar vara på innovationer som anställda och regioner har. Anställdas sociala kapital utvecklar industrin bättre än skattesänkningar åt eliten. Direktörernas enorma pensionsprogram har ju inte lett till utveckling eller produktiva investeringar i nya jobb.

Det är bra att Virserums konsthall berättar om Kjell Ståhls vanmakt och maktens ansvarslöshet. Ännu bättre är det med ekonomer som ser vad verkligheten behöver och med ägare som investerar så att arbetslösa inte behöver ställas ut.

Rolf Jansson