ÅSIKT

Ingen lyx att jobba på tv

Pia Conde orkade inte med osäkerheten.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Pia Conde orkade inte med osäkerheten.
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Minns ni Pia Conde? Hon var SVT:s ansikte utåt. Som programledare ledde hon valutfrågningar, nyhets­program och insamlingsgalor. Men hon var aldrig fast ­anställd. I stället var det ett ­bemanningsföretag som hyrde ut henne till SVT.

Många blev förvånade när hon för några år sedan talade öppenhjärtigt om arbets­villkoren:

– Jag väntar på att det ska ringa i mobilen. Det är svårt att planera sin tillvaro när man alltid förväntas vara flexibel. En sorts livegenskap, sa hon till Dagens ­Nyheter. 

Efter sex år slutade Pia ­Conde. Hon orkade inte med osäkerheten.

I eftervalsdebatten har det ­hetat att journalister inte vet hur folk på landsbygden har det. Att konflikten i samhället går mellan stad och land. ­Mellan kulturelit och vanligt folk. Mellan journalistkåren i Stockholm och landsbygds­borna. Mellan flyktingar och ­etniska svenskar.

Det där är en förrädisk uppdelning. Den döljer det faktum att många grupper i grunden delar gemensamma erfaren­heter. De skulle antagligen ­känna igen sig i varandras ­historier om otrygghet.

Migrantarbetaren, kassörskan i mataffären och frilansarbetaren kan ha – trots sina ­olika bakgrunder och utbildningar – samma tuffa villkor. Att tvingas vänta på ett sms från arbets­givaren. Eller att hoppa runt mellan olika vikariat och aldrig veta vilka som blir ens kollegor för dagen. ­Eller att tvingas ­vara utan ersättning vid arbetslöshet för att man inte kvalar in i a-­kassan.

Utanförskap och arbetslöshet räcker inte för att beskriva dessa villkor. Det behövs nya begrepp i politiken som kan ­sätta ord på vår tids ekonomiska konflikter.

I andra länder talar man om ”prekariatet”. Det är människor som pendlar mellan otrygga ­anställningar och ­perioder av ­arbetslöshet. Många har universitets­utbildning och en rad avklarade kvällskurser i sitt cv. Det ger ändå ingen ­säker tillvaro.

Värst mår inte de som är ­arbetslösa, utan de som jobbar under osäkra ­anställningsvillkor, enligt en studie som ­publicerats i Social Science and Medicine.

Förr kom sociala rättigheter genom ett fast jobb. Så ser det inte ut längre. I dag kan inte ens den som har ett jobb garanteras en lön som det går att leva på.

Den borgerliga regeringen har gjort otrygghet till ett individuellt problem – inte ett samhällsproblem. Den lämnar efter sig ett splittrat land där ­grupper ställts mot varandra.

Socialdemokraterna som nu tar över makten står inför nya utmaningar. Samhället be­höver reformer som gör ­livet drägligare, både för tv-­kändisen och för kassörskan i mataffären.