ÅSIKT

Ska Sverige föra krig i Afghanistan?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det är vildare än Vilda västern”, sa president George W Bush och slog ut med armarna. Det han avsåg var denna gång inte Bagdad utan Afghanistan.

Den amerikanske presidenten hade just beslutat att sända ytterligare 3 000 soldater till landet.

Uppladdning pågår på båda sidor. Snart har snön smält och de amerikanska styrkorna

vill inte ännu en gång överraskas av talibanernas våroffensiv. Alla utgår från att kriget kommer att trappas upp under den närmaste tiden.

På än så länge lugnare territorium i det krigshärjade landet befinner sig de svenska soldaterna. Men det blir allt svårare att hålla isär den fredsbevarande Isaf-styrkan där ­Sverige ingår, från det amerikanskledda

kriget mot terrorismen, OEF (Operation ­Enduring Freedom), som samtidigt pågår i landet.

Sverige är i Afghanistan med drygt 200 soldater, på begäran av FN:s säkerhetsråd. Vi är där tillsammans med 36 andra länder som sammanlagt bidragit med 20 000 soldater. Syftet är hedervärt: styrkan ska hjälpa den afghanska regeringen att hålla ordning i landet och stödja humanitära insatser och återuppbyggnad.

Från början turades länderna om att leda operationen, men sedan 2003 står Nato för den uppgiften.

Det kanske var en praktisk lösning, men har lett till en olycklig sammanblandning mellan fredsbevarande insatser och aktiv krigföring. Talande är att styrkan numera leds av en amerikansk general med smeknamnet ”bombaren McNeill”.

Den förre utrikesministern Lena Hjelm-Wallén, som är ordförande i svenska Afghanistankommittén, är starkt kritisk till detta. Hon kräver att FN:s mandat ses över och att en tydlig skillnad mellan krigförande och fredsfrämjande insatser görs.

ÖB Håkan Syrén bekräftade utvecklingen när han nyligen besökte Afghanistan. Intervjuad i TV?4 sa han häromdagen att de båda styrkorna ”glider alltmer ihop”.

Uttalandet hamnade dock i skuggan av den bisarra idén från försvarskretsar att få testa Jas Gripen i Afghanistan i pr-syfte.

Att svenska soldater ”glider in” i det amerikanska kriget mot terrorismen verkar inte ­vara något bekymmer för regeringen. I utrikesdeklarationen sägs ingenting om problemen med Afghanistaninsatsen.

Sverige har en relativt stor biståndsverksamhet för att hjälpa till med att bygga upp landet, inte minst när det gäller utbildning och infrastruktur. För att skydda denna verksamhet behövs militär personal.

Önskvärt är att såväl den svenska Isaf-styrkan som biståndsarbetarna kan fortsätta sin verksamhet.

Det är dock oansvarigt att vifta bort riskerna. Insatsen är farlig nog. Svenska soldater har redan mist livet i Afghanistan.

Nu har tillkommit en politisk dimension som hotar legitimiteten i den FN-sanktionerade fredsinsatsen.

Att peka på detta är inte blåögd pacifism ­eller antiamerikanism.

Tommy Svensson