ÅSIKT

USA-valet avsked för fyrtiotalisterna?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

För sista gången håller president George Bush i?dag det årliga talet om tillståndet i Amerikas förenta stater. Vad han än säger kommer han inte att undgå historiens dom som en av de sämsta presidenterna någonsin.

Vem som blir ny president är en vidöppen fråga. Det gäller både demokraterna och republikanerna.

För demokraterna handlar striden inte om politiska skillnader. Barack Obama står för ett generationsskifte. Hillary Clinton för kompetens och erfarenhet.

Båda ger väljarna möjlighet att skriva historia. Obama kan bli USA:s förste svarte president, Clinton den första kvinnan på posten.

Efter Barack Obamas övertygande seger i det demokratiska primärvalet i South Carolina står det 2–2 i vunna delstater. Kampen kan komma att fortsätta även efter nästa veckas ”supertisdag” då över tjugo delstater röstar.

Clinton leder fortfarande i de stora folkrika staterna som New York och Kalifornien. Men det är Obama som har vinden i ryggen. Den tredje kandidaten, vänsterinriktade John Edwards, lär snart ge upp.

När Barack Obama talar om förändring syftar han inte bara på Vita huset. Udden är riktad mot hela den generation, fyrtiotalisterna, som på 60-talet slogs på universiteten och som sedan fortsatte sina bittra strider i Washington, inte minst under Bill Clintons tid som president.

För paret Clinton är insikten om att inte längre representera det nya utan något gammalt svår att hantera.

En gång?–?för 16 år sedan?–?bars Bill Clinton fram av samma ungdomliga entusiasm som nu präglar Obamas framträdanden. ”The cure for the blues”, står det på den t-tröja med en saxofonspelande Clinton i solglasögon som jag fortfarande har kvar.

Med Hillary Clinton som presidentkandidat skulle väljarna rösta tillbaka 90-talets ekonomiskt goda år. Det var strategin.

Det är möjligt att den håller. Hillary Clinton kan fortfarande bli demokratisk presidentkandidat. Men när hon har så svårt att entusiasmera sitt eget parti växer tvivlet på att hon kan vinna valet i november.

Till skillnad mot demokraterna speglar spännvidden hos republikanerna ideologisk vilsenhet. Ingen vet vad republikanerna står för efter Bush-eran. Ingen av de ledande kandidaterna företräder hela sitt parti. De är alla i något avseende udda figurer.

Den kristna högern som varit partiets mest hängivna väljarbas stöder Mike Huckabee, en trevlig prick med extrema åsikter.

Vd-typen representeras av Mitt Romney, vars mormonska tro dock gör många skeptiska. Rudy Giuliani bygger sin kampanj på terroristskräcken, men högerväljare skräms i?stället av hans i deras ögon omoraliska åsikter och leverne.

Talande är att den som i?stället seglat upp som favorit är den 71-årige John McCain, som alltid varit något av republikanernas svarta får. Precis som Barack Obama vill han stå över partipolitiken.

2008 blir kanske fyrtiotalisternas avsked, som sextiotalisten Obama förutspått. Ironiskt vore dock om den som i?stället tar plats i Vita huset blir trettiotalisten John McCain.