ÅSIKT

Feminismen är het - trots allt

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Är du feminist?”

”Ja, alltså, jag tycker ju att kvinnor och män ska ha lika rättigheter. Men feminist ? jag vet inte.”

I dag är det den internationella kvinnodagen. Den svenska feminismen har drabbats av backlash. Det började med tv-dokumentären ”Könskriget”, som slog hårt mot kvinnojourerna. Det fortsatte med den mediala utskåpningen av feministiskt initiativ.

Socialdemokraternas nätverk Feministas visade sig mest vara ett taktiskt spel för gallerierna, för att kväva feministpartiet i sin linda. Jämställdheten fick ingen egen arbetsgrupp när den borgerliga alliansen skulle enas om sin politik. Kristina Alvendal valdes till moderaternas taleskvinna i jämställdhetsfrågor. Hon profilerade sig som komplett ointresserad av jämställdhetspolitik.

Motståndet är starkt

Den svenska jämställdheten har kommit långt, på flera sätt längst i världen. Men motståndet mot feminismen är fortfarande starkt. När feministerna blir tillräckligt högröstade och maktkrävande ska de trängas tillbaka. Det blir en gemensam rörelse genom politiken och medierna: ”Nu får de väl ändå ge sig. Folk orkar inte höra på jämställdhetstjafset. Någon skillnad måste det väl ändå få vara mellan kvinnor och män.”

Konflikten mellan könen är fortfarande långt ifrån lika erkänd som konflikten mellan klasser.

Hettan förvånar inte

Feminismens backlash innebär inte att jämställdhetsfrågorna har svalnat. Familjepolitiken har sällan varit så het som nu. I höstas startade Nina Björk en livlig debatt för och emot dagis. På s-kongressen blev delad föräldraförsäkring den stora stridsfrågan. Unga socialdemokrater vädjade om en mer radikal familjepolitik. Den borgerliga alliansen bråkar om kommunala vårdnadsbidrag, som har införts i Nacka och Sollentuna. Radikala folkpartister som Birgitta Ohlsson försöker blåsa liv i den liberala feminismen.

Hettan i familjepolitiken förvånar inte. Den handlar om hur vi ska leva våra liv. Om förhållandet mellan könen, om hur familjen och samhället ska organiseras. Självklart blir familjepolitiken en stor valfråga. Den politiska högern och vänstern tycker så olika.

Lönen och makten

Det finns fler jämställdhetsfrågor som förtjänar uppmärksamhet i valrörelsen. Löneorättvisorna och maktorättvisorna till exempel, som hänger ihop med den könssegregerade arbetsmarknaden. Kvinnor och män sysslar med olika saker och det ”manliga” anses mer värt.

Mäns våld mot kvinnor och kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter i världen är andra angelägna jämställdhetsfrågor. Läs Mats Engströms krönika här bredvid, om polska kvinnors kamp för fri abort. Svenska politiker måste ta debatten med reaktionära krafter som Vatikanen och Bushadministrationen.

En valrörelse med feministisk touch skulle vara en valrörelse som handlade om människovärde, livshållning och vad vi egentligen vill med vårt samhälle. Politik när den är som roligast, helt enkelt.

ÅP