Lös problemen

1 juni 2007 Skolminister Jan Björklund (fp) är arg på Lärarförbundet. De har nämligen gjort en undersökning bland sina fackliga företrädare som visar att få är nöjda med regeringens skolpolitik.

Lärarförbundet står socialdemokraterna nära! Det är inte lärarna som tycker så här! dundrade Björklund i radion i går morse. Är det verkligen lämpligt att ministern för skolan avfärdar Nordens största lärarorganisation på det sättet? Lärarförbundet har 230?000 medlemmar. Självklart företräder de skolledare, lärare och förskollärare.

Allt är inte dåligt

Björklund har fastnat i oppositionsrollen. Att fara omkring i skoldebatten arg som ett bi funkade bra så länge han inte själv var högsta ansvarig. Men nu? Nu är det resultat som räknas.

Skolan tjänar inte på att svartmålas på folkpartiets kraftiga vis. Allt är verkligen inte dåligt. I internationella jämförelser klarar sig den svenska skolan bra. Skolverket konstaterar att alltfler elever är engagerade och trivs i skolan. Men visst har den problem. För få elever klarar målen. Fler elever måste få bättre stöd tidigare, så att de får en så bra start i livet och lärandet som möjligt.

Lärarna i enkäten tycker att fyra saker är särskilt viktiga om skolan ska lyckas med sitt uppdrag: Extra resurser till de elever som behöver stöd. Utbildade lärare. Möjligheter att skapa mindre klasser/grupper. Att skolan är lika bra över hela landet.

Väljer det enkla

Björklund talar sällan om sådant. Hans käpphästar är ordningsomdömen, nationella prov i årskurs tre, mer katederundervisning och betyg i tidigare årskurser. De åtgärderna rankar lärarna i Lärarförbundets undersökning som allra minst viktiga.

Lärarförbundet skriver: ”Den politik som genomförs av regeringen med skolministern i spetsen är alltså inte den politik som de lärare vi frågat i första hand tror skulle leda till bättre resultat i skolan. Det finns också en annan tydlig skillnad: den politik som lärarna vill se kostar pengar att genomföra, den politik som genomförs av regeringen är billig. Att minska gruppstorlekar kostar mycket pengar, att införa ordningsbetyg är inte särskilt dyrt.”

Vill har ordinationsrätt

Björklund väljer det enkla: att gapa om hur dålig skolan är och att föreslå billiga kosmetiska åtgärder (som oftast hör hemma i ett annat sekel). Lärarförbundet ber om det svåra: mer resurser, större kompetens och mindre grupper så att lärarna kan se och stödja eleverna som behöver hjälp.

”Det räcker inte med att bara diagnosticera eleverna med problem i skolan. Vi vill att lärarna ska ha ordinationsrätt motsvarande läkarna: Den här eleven behöver det här stödet för att klara undervisningen, nu sätter vi in det”, säger Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Preisz.

Det är synd och skam att skolministern inte lyssnar på henne. ÅP