Nuder har tröttnat på att vara vasall

26 oktober 2008. Pär Nuder beklagar att hans ironi sällan blir förstådd. Han menar inget illa med uttryck som köttberg och gubbhyllor, snarare förhåller han sig ömsint till dessa monster och förvisningsplatser.

I sin nya bok skriver han, utan ett uns av ironi, om lyckan han kände när han tog plats i styrelsen för det statliga bolaget Vasallen. Uppdraget delades ut av Göran Persson – Fursten.

Nuders politiska och personliga drama skapas i alliansen med Persson. Den uppåtstigande lantliga politiska stjärnan leds in i de politiska intrigerna och spelet om makten av den unge, välutbildade sakkunnige. De båda vill kanske inte ändra hela världen men åtminstone skapa om regeringsmakten och socialdemokratin.

Fienderna finns överallt: järngänget bland Stockholms socialdemokrater, Tyresö-adeln och de självutnämnda arvtagarna till Olof Palme. De hotar Persson; han behöver en sköld och en penna. Han finner Pär Nuder och blir inte besviken förrän ett decennium runnit ut och de båda samlat till en valförlust: ”Han behöver mig inte längre. Det var över”, skriver Nuder som om han sammanfattade ett söndergnagt äktenskap.

En fascinerande bok

Det är en, med undantag av några transportsträckor, fascinerande bok; en sammanfattning både av en socialdemokratis fall och om ödesmättad vänskap. Pär Nuder finner en tröstande överbyggnad till sitt oändliga slit i Rosenbad och i partiets organisationer: ”The joy of politics”, politikens glädje. Ofta skymtar jag mer av maktens glädje. Kanske hör de båda glädjeämnena samman.

Då och då kliver Nuder ut från sammanträden, utnämningsärenden, samordningar, föredragningar och skadekontroll. Han möter levande myter som Henry Kissinger, blir förtrogen med Gordon Brown och utforskar fredens eländiga villkor i Mellanöstern. Som politisk flanör i Jerusalem fylls Nuder av lycka. Han förnimmer känslan av att kunna uträtta något verkligt stort: till exempel bidra till att mäkla fred mellan israeler och palestinier.

Nuder räknar som en fånge eller gammaldags värnpliktig sina dagar i regeringskansliet: han tjänade Persson i 1 711 dagar och han härskade över finansdepartementet i 738. I de oändliga PM han skickade, vädjade han ständigt om mer empati. Partiet, regeringen, Göran Persson, alla måste visa känslor, vara förstående, fylla sig med förmåga att leva sig in i medborgarnas liv.

När det var över, när Göran Persson inte längre behövde Nuder, visade sig empatibygget bräckligt. Det fanns inte plats för den avsatte finansministern.

Prisade svenska välfärden

Då for han världen runt, från förnäma amerikanska universitet till kommunmöten i Kina, och prisade den svenska välfärden. Samtidigt – i Sverige – pågick det stora spelet om Perssons efterträdare. Den avsatte finansministern antecknar: Alla – utom Nuder – är möjliga. Han var man med doft av Göran Persson. Valberedningen vill inte ens lyssna till hans politiska program; den föredrog cat walk.

Talar för sig själv

Nuder läser under USA-bestyren tydligt och snabbt tecknen till en förestående finanskris, samlar argument och skriver program. Han är ju partiets finanspolitiska talesman. Samtidigt märker han rörelsen ut mot periferin, in i skuggan. Han är inte längre talesman för någon annan än sig själv. Den nya ledaren Mona Sahlin bygger om. Hon skapar en bunker, skriver Nuder. Han, en av rörelsens skarpaste hjärnor, bosatt i Rosenbad i halva sitt liv och författaren till regeringskansliets budord, har förvandlats till politikens betraktare. Han har, som han skriver, ingen nyckel till Sahlins bunker.

På väg till vänstra flygeln

Som jag uppfattar det, är han på väg att flytta in i en annan del av socialdemokratins ännu rymliga boningar, den vänstra flygeln. Högtidligt skriver han program för socialdemokratins andra århundrade. Nuder kombinerar klassiska idéer om ”det sociala medborgarskapet” med erlandersk statssocialism: välfärden ska vara en rättighet, fördelad rättvist och jämlikt över hela landet. Den kommunala självstyrelsen får inte sudda ut dessa självklarheter. Nuder vill placera den socialdemokratiska utsiktspunken närmare förorten och Norrlands inland än Rosenbad. Med små markörer antyder han förståelse för sitt partis EU-skeptiker.

Nuder närmar sig den nya bunkern med paroller som sluta bygga koalitioner med andra partier, ge upp de heliga överskottsmålen i budgeten, gå till jämlikhetsoffensiv.

Nuder har tröttnat på att vara vasall, han vill bli en working class hero.