ÅSIKT

Utan kvoteringshot fortsätter gubbväldet

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Anna Bråkenhielm, supercool vd på Strix, har bestämt sig. Det behövs könskvotering i bolagsstyrelserna.

”Många kvinnor som i dag sitter i ledande ställning är ofta väldigt nöjda med att de lyckats göra karriär och vara ensamma tjejer i den manliga världen. En del av dem är rädda för att få in andra tjejer och är därför emot kvotering. Detta gör mig ursinnig”, säger hon i DN.

Bråkenhielms personliga framgångar har inte gjort henne blind för de ”hinder, fördomar och gränser” som kvinnor möter på sin väg mot näringslivets topp.

Statistiken ger Bråkenhielm rätt. Börsbolagen är inte särskilt intresserade av att spräcka kvinnornas glastak. 2003, när dåvarande jämställdhetsminister Margareta Winberg hotade som värst med en kvoteringslag, fick börsbolagen 102 nya kvinnliga styrelseledamöter. I fjol sjönk siffran till 54. I år väljs bara 34 nya kvinnor in, visar en kartläggning i Veckans Affärer.

Till regeringens mål på 25 procent kvinnor i bolagsstyrelserna är det fortfarande långt. I år landar andelen på knappt 17 procent. Inte ens två av tio styrelseledamöter är alltså kvinnor. Och så säger näringslivets toppar att de inte gillar kvotering! Som om de inte redan är i full gång med att kvotera – män.

Margareta Winbergs arv har inte förvaltats särskilt väl av regeringen. Lagstiftningshotet förminskades till ett utredningslöfte som fortfarande inte blivit verklighet. Göran Persson har talat om för näringslivstopparna och oss andra att det där med könsrepresentationen inte är så viktigt.

”Inte upprörs jag mest av de orättvisor som finns i styrelserummen eller på chefsposter. Jag upprörs mest av den situation som den stora gruppen kvinnor har i vård och omsorg. Där har du inte bara klass utan också kön som skiljer”, sa han i Metro i maj i fjol.

Resonemanget är enkelspårigt och bakvänt, typiskt för en arbetarrörelse som vägrar separera kön från klass och som därmed håller liv i könsorättvisor som drabbar alla kvinnor.

När kvinnor saknas i maktens korridorer lever myten om män som offentliga och kvinnor som privata vidare. Kvinnliga styrelseledamöter och chefer har naturligtvis betydelse för kvinnor längre ner i företagshierarkin: kassörskorna på Ica och Hennes & Mauritz kan säkerligen räkna med större förståelse för sin arbetssituation om de som styr företaget inte bara är män.

Utan kvoteringshot, på sikt en kvoteringslag, kommer näringslivet inte att ta tag i sin gubbighet. Det visar de senaste årens dalande siffror.

”Jag och regeringen kan inte sitta med armarna i kors och se på när kvinnor diskrimineras år efter år”, säger jämställdhetsminister Jens Orback.

Hans pressekreterare meddelar att direktiven till en utredning om en kvoteringslag kommer ”inom kort, det innebär cirka två veckor i regeringskansliet”.

Mellan utredningsdirektiv och

lagstiftning brukar det vara långt. Näringslivet kan alltså fortsätta att gubba sig länge till. Om inte regeringen bestämmer sig för att köra hårt. Tänker ni göra det eller?

Åsa Petersen