ÅSIKT

Kristdemokrater som längtar bort?

LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Det går inte så himla bra för kristdemokraterna. Moderaterna jobbar hårt på sin nya och mjukare profil. Centern lutar åt höger. Göran Hägglund ler stort på alla bilder (kristdemokraternas riksting börjar i dag) men partiet har förlorat hälften av rösterna från valet 2002, visar siffror från SCB.

”Alf, kom tillbaka!” ber nog en och annan kristdemokrat. Eller så tänker de: ”Nu gäller det att profilera sig. Är vi bara tillräckligt reaktionära kan vi sticka upp ur den borgerliga mittensmeten.”

Striderna i ungdomsförbundet KDU visar att partiets reaktionära ådra pulserar som aldrig förr. Den öppet homosexuelle ordföranden Erik Slottner sparkades med buller och bång. En enig valberedning föreslog Charlie Weimers till ny ordförande. Han har grundat och lett det högerextrema nätverket Engelbrekt, som förespråkade samma medborgarskapslagar som sverigedemokraterna och som blev en rekryteringsbas för nationaldemokraterna.

Weimers förlorade, med knappa röstsiffror, ordförandeposten till Ella Bohlin. Hon har varit medlem i Livets ord och tycker att livet börjar i befruktningsögonblicket. Snacka om abortmotståndare! Ändå beskrivs Bohlin som en företrädare för KDU:s liberala falang. Tillsammans med Charlie Weimers, som trots allt blev vald till vice ordförande, kommer hon att positionera KDU långt ut på högerkanten.

I moderpartiet märks den reaktionära ådran i familjepolitiken. Kristdemokraterna är missnöjda med moderaterna som överväger en jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen. Och arga på centern som inte är tillräckligt positiva till kvinnofällan vårdnadsbidrag.

Fler pappamånader i föräldraförsäkringen kommer naturligtvis inte på fråga. ”Det är viktigt att förstå att alla familjer inte ser likadana ut”, säger Göran Hägglund när han argumenterar mot ”tvångsdelning”. I nästa andetag tar han i så han spricker mot lesbiskas rätt till assisterad befruktning.

Hallå! Var det inte alldeles nyss viktigt att förstå att ”alla familjer inte ser likadana ut”?

Reaktionen slutar i godtycke. Kristdemokraternas tal om ”barnens bästa” gäller bara de barn som växer upp i heterofamiljer. Alla de barn som redan i dag lever med homosexuella föräldrar offras: deras rättssäkerhet betyder inget för kristdemokrater som bekämpar homosexuellas lika värde och rätt.

”Folkomrösta om äktenskapet mellan man och kvinna!” kräver en rad motioner till rikstinget. En könsneutral äktenskapslag, som skulle slå fast att homosexuell kärlek är lika mycket värd som heterosexuell, ska till varje pris undvikas. Partistyrelsen svarar att äktenskapet mellan man och kvinna ”slår vakt om barnens rättigheter” och ”bör bevaras som juridisk institution även utifrån kulturella aspekter”.

Alltihop känns väldigt omodernt, åtminstone i ett svenskt perspektiv. Men i världen blåser högerkristna vindar. Den nye påven fun-gerar som reaktionär inspiratör. Bushadministrationen bekämpar kondomer i länder hårt drabbade av aids. Maltas inrikesminister vill skriva in abortförbudet i grundlagen.

Det finns nog en hel del kristdemokrater som önskar sig ett annat land.

Åsa Petersen